”Another day that don’t end Another ship goin’ out Another day of anger, bitterness, and doubt
I know how it happened I saw it begin I opened my heart to the world and the world came in …
Hello stranger A long goodbye You ruled the land But so do I You lost your mule You got a poisoned brain I’ll marry you to a ball and chain”
…
Bob Dylan. False Prophet nyskrivna singel utgiven Fredagen den 8 maj 2020.
Georgia 23 februari 2020. Ahmaud Arberey en 25-årig afro-amerikansk man sköts till döds i staden Brunswick i delstaten Georgia. Han hade jagats som ett villebråd och avrättats med två skott. Anledningen? Han hade tagit en genväg i sin vanliga löprunda genom den närliggande vita bostadsområdet. Han mördades av Gregory Mc Michael och hans son Travis som efteråt påstod att de trott att hans profil passade en inbrottstjuv.
Nord Carolina Lördag 9 maj 2020. Vit man med svenska Bofors granatgeväret AT-4 – ett anti-tank vapen på ryggen och två pistoler hängande i hölster helt synligt beställer smörgåsar av livrädd personal i det centrala delarna av huvudstaden Raleigh. Det är lördag morgon efter att han och ett tiotal beväpnade män med Trump dekaler och insvepta i amerikanska flaggan protesterat mot social distans och mot.den demokratiske Guvernören Roy Cooper stay-at-home order.
Söndag 10 maj 2020
Vi lever i en tid där hela världen drabbats av en för tillfället obotlig farsot som fram till idag smittat 4 024 009 människor på planeten varav 26 322 bara i Sverige.
Vi lever i en tid när mer än 1.3 miljoner amerikaner blivit smittade och 79 180 av dessa sedan avlidit till följd av Covid-19. (9.000 fler än alla de U.S.A soldater som dog i det när 20 år långa Vietnamkriget 1955-1975). Och där mer än 20 miljoner amerikaner ansökt om arbetslöshet stöd. Den högsta siffran sedan depressionens dagar på 1930-talet.
Vi lever i en tid när marknadsekonomin över hela världen står stilla. Där arbetslösheten når rekordnivåer och den ekonomiska krisen är större än någonsin.
Vi lever i en tid när konservativa republikanska politiker, tv bolag, radiopratare, tidningar och regeringsföreträdare väljer att leva i en egenskapad låtsasvärld där de vägrar acceptera att det finns en dödlig smitta som går över världen utan ett fungerade vaccin.
Vi lever i en tid när konservativa opinionsbildare, nyhetsankare och talespersoner är så arroganta och oinformerade att de fått för sig att namnet att själva namnet Covid 19 skulle betyda att det vore den 19: de mildare varianten av en influensa och därför lätt att bota. När Covid 19 eller Corona 19 fått sin benämning från att den först upptäcktes 2019.
Vi lever i en tid där daglig miss-information och propaganda från högern i U.S.A nu drivit frustrerade republikanska väljare bort från verkligheten så att alla moraliska regler slutar existera.
Där en del av dem anser att deras problem med att den senaste månaden nekats till att få sitt hår klippt på en frisörsalong på grund av social restriktioner nu är att jämföra med att de övergrepp som skedde mot afroamerikaner under slaveriets dagar i landet.
De är långt, långt ner i Alice i Underlandets Rabbit Hole. .
När masken rivs av och U.S.A omoraliska och juridiska ansikte blir tydligt Justitieministern William Barr
Vi lever i en tid när en republikansk justitieminister i trots att saken redan prövats av en domstol lägger ner en justitiedepartementets brottmålsundersökning där den anklagade fd säkerhetsrådgivaren under ed erkänt att han ljugit för FBI om sina samtal med Rysslands ambassadör Sergey Kislyak om Rysslands inblandning i ett presidentval för att hjälpa en republikan att bli vald till U.S.A president.
På en direkt fråga från en journalist på hur hans beslut kommer att ses i historiens ljus svarar justitieministern William Barr arrogant.
”Makt är rätt. Segrarna skriver historien.”
Ord från en republikansk justitieminister som varit otänkbara i alla tider utan vår. Men den ger även nyckeln till varför republikanerna nu bokstavligen står vid avgrundens brant framme vid sin slutstation på den resa de varit på väg till under flera årtionden.
Så låt oss gå tillbaka och återvända till ögonblicket när historien på allvar börjar kantra.
”In him those holy ántique hours are seen, Without all ornament, itself and true, Making no summer of another’s green, Robbing no old to dress his beauty new; And him as for a map doth nature store, To show false art what beauty was of yore.” William Shakespere/ Sonet 68
Here we go again…
På allmän begäran, efter en lång tids dvala, faller jag för grupptrycket, skyller på karantän tristess, allmän leda över tillvarons tillstånd. Och återstartar nu min gamla blogg. Från idag börjar jag alltså skriva mer regelbundet. Det kommer handla om olika teman som sig bör, en del sport, nedslag i den svenska corona vardagen, kulturinslag, men främst om politik som är min lidelse, kall och ständiga huvudvärk, dock är den nutida svenska partipolitiken mestadels i dessa inträngda Corona tider i ett – i alla fall från ett idéhistorisk perspektiv, märkligt vänteläge.
I väntan på att den nya normaliteten ska inträda får en försöka skriva om något annat. Idén om att en vid besök av ett annat land skåda in i sin egen framtid är uråldrig men allt sedan bildandet av U.S.A 1776 har inget annat land i världen närt så många drömmar om att en får skåda in i framtiden och göra en tidsresa till vad som möjligen kuna ske i det egna landet som just genom att besöka Amerikas förenta stater. Svenska reformister från Fredrika Bremer på 1840- talet till Alva Myrdal 100 år senare har likt sin franska kollega adelsmannen Alexis de Toqueville undersökt landet bortom Atlanten för att förhoppningsvis få en glimt av framtiden.
Så varför icke jag?
Därför kommer mitt skrivande med längre texter som en blogg kan erbjuda kring politik och samhälle inledningsvis handla om U.S.A. Ett land vars historia och kultur vi alla bär med oss och präglar våra liv. För egen del började mitt grävande i den amerikanska historien på allvar efter en studieresa i mitten av 1990-talet därefter har jag med ojämna mellan rum besökt, föreläst och studerat och debatterat om det stora landet i väster. Sverige har en visserligen ganska omfattande men alltför enahanda styvmoderlig nyhetsrapportering kring varför amerikaner är som de är.
Enligt min mening fokuseras dock det hela mer på yta än innehåll – (med vissa undantag)
Och när jag nu tycker sålunda får en väl ta sitt eget ansvar och försöka skriva lite om historierna bakom rubrikerna. Kort sagt att precis som vad gäller ledordet för den här bloggen anstränga sig för att skriva om det ska komma redan innan det har hänt, och att detta bäst sker genom att gräva i historien. Tanken är att bloggens texter blir lite grann av en känsla av de är skrivna dagen efter – redan kvällen före. Om det nu överhuvudtaget går.
När en under en längre tid granskar, läser på och skriver om ett annat land och söker dess själ så finns det många olika ingångar och vägar att gå. En av dessa är att berätta historien i ljuset av landets litteratur och allmän kultur. Enligt min mening, är det särskilt lämpligt i ett ungt land som U.S.A, söka sig till kulturen. (2026 fyller nationen U.S.A 250 år ).
Amerikanens vilja till självspegling i sin moderna populärkultur är därtill ständigt återkommande och är kanske mest synligt i film och tv serier men går enligt min mening än mer på djupet genom texter inom populärmusiken. Olika sidor av landet kommer fram genom rösterna hos artister inom jazz, pop, rock, soul mm.
En tveksam läsekrets alternativt världens coolaste nya popband.
U.S.A 60 år
De första 60 åren i U.S.A s historia perioden 1776 – 1836 brukar räknas som tillhörande den tid då nationen och sitt experiment med maktdelning och demokratisk styre sökte finna sin själ. 15 år senare20 mars 1854bildades det republikanska partiet i besvikelse över att drömmen om den fria människan ej syntes gälla alla delar av det amerikanska samhället varken för slavarna eller kvinnorna. Efter åren skulle den moraliska själen förändras i partiet som Abraham Lincoln var med och bildade och som hade startats i en moralisk rörelse mot slaveriet och sociala orättvisor och sedan även gett upphov till och vann det amerikanska inbördeskriget 1861 – 1865. Partiet skulle genom åren utvecklas till att bli världens starkaste och mäktigaste högerparti genom att steg försteg lämna sitt moraliska grundfundament och byta ut humanisterna, idealisterna och de fria självständiga kvinnorna mot marknadsmän, reaktionär konservatism, och fackförenings fientlighet. De skulle bli det välorganiserade maktpartiet framför alla andra i amerikansk politik i ständigt krig mot det egna folkets vilja alltid i skydd av puritan kristenhet och att en gång startats som Abraham Lincolns parti.
”A house divided against itself, cannot stand” Abraham Lincoln
I historiens ljus, om några år är jag dock övertygad om att de senaste 60 åren (1960 – 2020) kommer att beskrivas som sluten på en era. En perioden samma republikanska partiet inte bara förlorade sin själ utan även bokstavligen slutade att existera. Och vars sista andetag med Donald Trump nu i början av 2020-talet som sker i en svag omoralisk driven spillra av sitt forna jag i själva verket är den logiska slutstationen på en resa det republikanska partiet gjorde med sitt vägval i slutet på 1950-talet. Det var hit de var på väg redan då.
Republikanska partiets start och uppgång, zenit och fall
Jag förutspår att världens starkaste och inflytelserika politiska högerparti det republikanska partiet i U.S.A inte ens kommer att existera år 2030.
Amerika Brev
Ett sådant påståendet och förklaringen att dagens amerikanska republikanska parti är dömt till undergång kräver dock en hel del text för att reda ut. Därför så inleds nu från min sida ett litet halvambitiöst miniprojekt bara för att se om det går; att fram till den 24 maj 2021 få ur mig minst 60 ”Amerika Brev” om de 60 senaste åren i amerikansk historia. Vi får se hur det går.
Tanken är att skriva om nutida fenomen men utifrån händelser som skett förut. Datumet 24 maj är inte valt på måfå. Vid den tidpunkten vet vi vart U.S.A är på väg. 3 november är det amerikanska valet till president, senat och kongress. Den 20 januari 2021 avslutas den nuvarande presidentperioden och antingen har Donald Trump blivit omvald eller så har landet fått en ny politiska ledning som lanserat och röstat igenom nya politiska reformer och förslag.
I maj 2021 har även de symboliska första 100 dagarna för en ny politisk ledning i U.S.A passerat. Till varför detta har en sådan stor betydelse finns det anledning att återkomma till vid ett senare tillfälle.
I Sverige har mitt eget parti Socialdemokraterna vid den tidpunkten genomfört sin viktiga partikongress (april 2021) och förhoppningsvis stakat ut en ny mer hälsosammare och hållbarare linje än vad vi nu har för dagen.
Bob Dylan
Bob Dylan någonstans på 1960-talet försöker fånga, springa ifrån eller ikapp sin egen tid alternativt så leker han bara med ett helt vanligt bildäck.
24 maj 2021 är också den dagen som den judiska födde Shabtai Zisel ben Avraham / Robert Allen Zimmerman eller Bob Dylan som vi numera vant oss vid att kalla honom – fyller 80 år. Dylan och ett urval på 60 st av hans låtar får bli den röda tråd som jag nystar mina 60 inlägg kring. Han är ett unikum, och en artist utan motstycke för att kunna berätta storyn om det senaste 60 årens amerikanska utveckling.
Han har nämligen varit på plats när de stora händelserna sker som format dagens U.S.A likt en slags verklighetens intelligente Forest Gumpoch därtill samtidigt varit verksam artist under alla dessa 60-tal år , inte sällan i stormens öga och oavbrutet skrivit ner litterära tankar i sina sånger kring vad som sker både i stort och smått. Och det är ingen brist på lämpliga texter att utgå ifrån. Det finns idag mer än 600 låtar med sångtexter från vår bard. Därtill är Dylans musik lika mycket en fråga om en sökning bakåt till rötter och musikalisk inspiration och tradition som att blicka framåt. Trots sin stora produktion med egna tonsatta texter så har han i lika hög utsträckning från dag 1 och fram till idag tolkat och gjort hänvisning till andras texter och sånger. Vid ett snabbt överslag så har Dylan på ett 10-tal album spelat in ca 200 sånger med andra artister. Och än mer sånger finns dokumenterad i hans återkommande nya utgivningar i hans Bootlegseries med alternativt material. Den återutgivningen är nu uppe i 15 volymer.
Och då Dylans senaste års stora musikprojekt med en djupdykning av den amerikanska sångboken med 3 album fördelat på 52 klassiska evergreens som Frank Sinatra spelat in nu tycks avslutad och ryktena om att ett nytt album med egna skriva låtar för första gången sedan 2012 under arbetsnamnet ”Days of Yore” verkar slå in. Blir lockelsen att använda sig av honom mer naturlig och given än någonsin.
Namnet Days of Yore kan enklast översättas som berättelser om tider för länge sedan. Temat tycks nu fått ny näring genom att Dylan med start nu i mars två fredagsnätter med 3 veckor mellanrum släppt två nya sånger som fått en ny stor publik när människor över hela planeten sitter inlåsta eller begränsade i sitt vardagsliv.
Nu finns plötsligt tid över för nära 17 minuter långa hypnotiska reciterande poem som Murder most foul beskrivande amerikanernas mångåriga trauma efter mordet på President John F Kennedy som än idag kastar sina suggor över landet.
Eller den nästan 5 minuter långa I Contains Multitudesdär Dylan med inspiration från diktaren Walt Whitmans inledning på dikten Songs of Myself no 51 berättar en annan kompleterande historia.
Song of Myself, 51
”The past and present wilt—I have fill’d them, emptied them. And proceed to fill my next fold of the future. Listener up there! what have you to confide to me? Look in my face while I snuff the sidle of evening, (Talk honestly, no one else hears you, and I stay only a minute longer.)
Do I contradict myself? Very well then I contradict myself, (I am large, I contain multitudes.)”
Walt Whitmam som tillsammans med Emily Dickinson är själva urgrunden för den moderna amerikanska poesin. är i sin tur för de allra flesta kanske mest känd för ett annat citat från samma diktverk – O Captain, My Captain. Dikten står i centrum för filmen Döda Poeters Sällskap. Kaptenen som dikten handlar om är en omskrivning för tidigare nämnde Abraham Lincoln och berättar om de fasor och utmaningar som väntar landet. Skeppet som omtalas är förstås nationen i sig.
O Captain! my Captain! our fearful trip is done, The ship has weather’d every rack, the prize we sought is won, The port is near, the bells I hear, the people all exulting,
While follow eyes the steady keel, the vessel grim and daring; But O heart! heart! heart! O the bleeding drops of red, Where on the deck my Captain lies. Fallen cold and dead.
I ”I Contain Multitudes” nämner Dylan bland annat personer som antingen kämpat mot eller drabbats av Nazister och fascistiska regimer. Så blir en mångbåttnad text skriven om värdet och vikten av mångfald,- en berättelse om vår egen tid. Och på det viset fungerar Dylan texter. Han är nämligen både märkligt frånvarande, på väg bort och närvarande på samma gång. Inte sällan i centrum då nya rörelser trender musikstilar och samhällsfenomen växer fram, och då de stora händelserna sker.
Ett exempel. Medborgarrättsrörelsens zenit The March To Washington for Jobs & Freedomsom hölls 100 år efter att Abraham Lincoln i slutet av amerikanska inbördeskriget med en lag som trädde i kraft 1863 avskaffade slaveriet. Marschen blev en manifestation i syfte att tvinga fram att President Lyndon B Johnsson efter Kennedymordet undertecknar Civil Rights Act of 1964. Den amerikanska civila rättighets lagstiftningen var ett lagförslag som förbjöd diskriminering i arbetslivet och på offentliga inrättningar och som även ledde fram till 1965 års rösträttslag som i sin tur fastställde allmän rösträtt och förbjöd det tidigare ofta använda kravet att man måste vara läskunnig för att få rösta och införde federal övervakning av hur val genomförs.
Bob Dylan var mitt i centrum av allt detta. Han slog igenom för den stora allmänheten 1962-1963 som inte bara en populär protestsångare utan bokstavligen den mest framträdande av dem alla. Han skriver bland annat sånger om övergrepp på medborgarrättsrörelse aktivister och formar med sin tre första album själva soundtracket till hela medborgarrättsrörelsen kamp under 1960 talet.
Dylans betydelse på den tiden gör att när Martin Luther King Jr 28 augusti 1963 vid Manifestationen håller sitt berömda ” I have a dream” tal inför 250.000 demonstranter så är 3 av de 4 låtarna som framförs vid det tillfället av artisterna skrivna av 22 årige Bob Dylan. En av dem är en ny sång Only a pawn in their game om mordet på medborgarrättsaktivisten Medgar Edwards som hade skett i Juni samma år mindre än 2 månader tidigare. Dylan uppträder här strax efter att Medgars änka själv talat vid demonstrationen.
En analys av texten till Only a paw in their game och andra sånger får vänta till de någon av de efterkommande Amerika breven.
7
11
192
52.100 916.066
Numbers
Republikanska Guvernörer i delstater med fler än 10.000 smittade i Coronaviruset
Demokratiska Guvernörer i delstater med fler än 10.000 smittade i Coronaviruset
Dagen började med att vår kampanj i Escondido fick ett besök och peptalk av den sk Bluewave buss som demokraterna i Kalifornien kör runt och stödjer de lokala valkampanjerna.
Sedan körde delar av vår kampanj upp till det mer avlägsna Fallbrook för att hjäpa till med logistik, telefonsamtal med väljare och dörrknackning. Vilket visade sig vara lättare sagt än gjort.
Vår bas i Fallbrook är lite på vischan om man säger så.
Utsikten från vår Tex Mex bar var också ganska ska vi säga lantlig. Och vägarna till de demokrater vi ska besöka bor inte nästgårds precis.
Ibland så leder gps kartan oss mitt ute i ingenting, och ibland till ett 10 tal postlådor som vi ändå måste spåra till respektive hus då det är olagligt att lämna kampanjmaterial och sk hangers på vid dessa postlådor. När vi nått de som gick att nå övergick vi till att ringa in de väljare som fanns på våra listor.
På väg tillbaka till Escondido såg vi det första tecknet på yttre valverksamhet från den andra kandidaten republikanen Duncan Hunters kampanj då republikanska kampanjarbetare stod vid en vägkorsning med Hunter skyltar. De förlitar sig på dyrbara skrämsel reklam där de på fullaste allvar påstår att Ammars palestinska pappa ska ha någonting med 9/11 och Islamiska staten att göra då han kommer från mellanöstern. Jepp mer än så behövdes tydligt vis inte. Att Ammar är infödd amerikan och därtill tvättäkta katolik spelar liksom ingen roll när USAs högerkrafter försöker vinna val. Smutsig är bara förnamnet. John Oliver Last week tonight show passade på att under veckan lyfta fram Duncan smutsiga kampanj och egna tillkortakommande.
Se länken nedan.
Vilket var lagom injektion inför morgondagens valdag.
Tisdag 6 november (Valdag)
Upp tidigt på morgonen för att resa till San Marcos där jagandet av väljare pågick fram till sena kvällen i den första lokala gruppen som var ute och kontaktade de väljare som sagt att de skulle rösta på vår kandidat så var vi ca 50 stycken en del var med hela dagen medan en del bytes av efterhand. Jag har tyvärr inga bilder från vårt kampanjande på valdagen då vi var allt för upptagna för att ta foto. Oavsett hur det skulle gå för Ammar så var vi hoppfulla men inte självsäkra på att demokraterna hade goda chanser att vinna de nödvändiga 23 extra mandaten och få majoritet i Representanthuset ”House of Representives” som ibland brukar kallas för USA s kongress. Då kongressen även innefattar den andra kammaren dvs Senaten. Chansen att vinna även senaten fanns ju även lite grann men inte som en realistisk möjlighet. Störst betydelse för utom att vinna majoritet i ”Huset” att se framgångar när det gällde de många Guvernörsvalen.
Men kanske, kanske skulle vi få en blå val våg.
En av de som på valvakan sedan ivrigt vänta på valresultatet var den söta val hunden Carrie med matte Lynn, När sedan valresultatet med de extremt stora vinsterna i representanthuset (i skrivande stund har demokraterna ökat med mer än 30 platser) och det är fortfarande 8 platser som ej är räknade ännu) så var lyckan och lättnande total. Ammars kampanj hade man bara börjat räkna och det såg bra ut för Ammar med ca 35 % röstande och så helt plötsligt gick man ut på de stora tv kanalerna och förklarade republikanen Duncan Hunter som segrare i vårt valdistrikt med 100 %,av alla röster inne. Ingen vet fortfarande varför man gjorde så då det vid den tiden på valnatten fortfarande var över 100 000 röster som var oräknade. Ammars kampanj precis som många andra över hela landet inte minst i senatsvalen i Arizona och Florida samt Guvernörsvalen i Georgia och Florida. Kampen för att alla rösterna ska räknas ser ut att bli en cliffhanger.
Fortsättning följer.
USA förenta stater har till sin konstruktion en viktig maktfaktor. Guvernörerna i de olika delstaterna. De fyller i princip samma funktion som USA s president på sin regionala nivå det kan benåda fångar, och lämna in veto mot de förslag som den regionala kongressen i respektive delstat lägger fram. Men framförallt så spelar Guvernörerna en avgörande betydelse för hur USA styrs. Det ena är särskilt av betydelse det här valet 2018 då Guvernörernas som väljs nu kommer att vara ansvariga för hur den kommande 10-åriga omdragningen av valkretsar till kongress och delstatsvalen som sker år 2020 kommer att vara då det gäller fram till 2030. Idag kan republikanernas hårda grepp om kongress, senat och lokalval förklaras av att de 2010 hårt utnyttjade sin makt i de olika delstaterna vid den tiden för att kraftigt rita om valkretsarna till sin fördel.
Fenomenet kallas för Gerrymandering efter Massachusetts Guvernören Elbridge Gerry som 1812 var den förste som den som först metodiskt och aggressivt började använda sig av denna metod för att gynna sitt egna parti. Elbridge Gerry tillhörde det idag i historiens ljus absurda partinamnet”The Democratic-Republican party”. En del av valkretsarna var så omotiverade och så tillkrånglade att motståndarna tyckte att det mer liknande djur och fåglar än valdistrikt. Enligt myten så skall en av de upprörda politikerna från motståndarsidan ”Federalisterna” sagt att en valkrets liknar en ödla en salamander. Då svarade en annan från hans parti. Nej det är en ”Gerry mander” där av bakgrunden till fenomenets namn. Nedan den berömda Gerrymandern.
Det listiga och själva poängen med Gerrymandering förklaras enklast med denna lilla illustration (nedan)hur betydelsefull själva utformningen av valkretsar är.
Den fördel som ett parti kan ge sig själv genom Gerrymandering är att stoppa in så många av motståndarens röster i ett eller två valdistrikt så att de övriga valdistriktet går till den egna sidan även om en totalmajoritet säg 60 mot 40 röstar på ditt motståndares parti. Den andra fördelen är att i ett system med enmansvalkretsar så måste den som ställer upp i valet bo i sitt valdistrikt. En riktigt skicklig (läs ful) valdistriktsritare kan lyckas få in alla de starka och populära kandidaterna som eventuellt finns hos motståndarens parti i området i en och samma valkrets. Därigenom kan det egna partiet få enklare att bli valda genom de återstående valkretsarna har en majoritet av det egna partiet. I princip är den enda regel för val till USA Representanthus är att valdistriktet måste ha en befolkning på minst ca 500 000 (som jag skrev om i mitt förra blogginlägg) USA En bruksanvisning del 1. Nedan ett exempel på dagens Gerrymandering av valdistrikt.
Guvernörerna delstaterna och lagen.
Den andra viktiga betydelsen som makten i delstaterna i allmänhet och Guvernörs rollen i synnerhet är hur lagar och regler ändras i USA. Eftersom landet består av delstater så måste lagförslag som är tillägg till konstitutionen ha stöd bland delstaterna inte bara i kongressen. Det är därför som förändringar om rättigheter kan ta väldigt lång tid i USA. Idag är det många (som med rätta) ifrågasätter hur lagliga den högsta domstolen är då hela parodin under förra mandatperioden när republikanerna genom sin knapp majoritet i Senaten vägrade Obama att kunna fylla den högsta domstolens vakanta plats efter en domare avlidit avlöst av det tragiska snabbt valet av den djupt okvalificerade konservativa domaren Kavanaugh. Eftersom högsta domstolen idag sitter på livstidsmandat så finns stor risk/chans beroende på från vilken sida man står mellan demokraterna och republikaner den konservativa majoriteten bestå i 30-40 år. För de demokrater som vill ändra på denna tingens ordning återstår i praktiken två strategiska vägar.
1. FDR .
Det vill säga Franklin Delano Rooswelts brutala omstrukturering av den konservativa högsta domstolen under sin tid som president på 1930/40-talet Hans popularitet som president utnyttjade han till att nominera (och med hjälp av senaten sedan godkänna ) fler ledamöter till högsta domstolen än till det fanns platser och sedan helt enkelt tvinga igenom ett lagförslag om utökat antal till sammanlagt 14 st ledamöter (jämfört med dagens 9). Därigenom skaffade han den majoritet av mer progressiva krafter i högsta domstolen som 10-20 år senare var själva grundförutsättningen för den lagliga prövningen om USAs lagar som medborgarrättsrörelsen med Martin Luther King och Company baserade sitt motstånd på och som senare också skapade den lagliga rätten för kvinnor att göra abort. Allt detta som nu riskerar att upphävas av dagens domstol. Ett sådant förfarande skulle idag strida mot vad som är lagligt och behöver därmed stor demokratisk majoritet i både senat och kongressen samt därtill en president som är beredd att riskera att ej bli omvald genom sitt agerande från demokraterna för att kunna fungera. Många av de mest radikala inom demokraterna förespråkar detta våldsamma och milt sagt högst riskabla snabbspår.
2. Tillägg till konstitutionen
Den andra vägen är att lägga fram ett lagförslag om ett tillägg till konstitutionen om tidsbegränsade mandatperioder för högsta domstolens ledamöter. Fördelen med den modellen är att den inte behöver blanda in presidenten för att förverkligas. Den kräver ”bara” två tredjedelar av kongressens stöd dvs både i senaten och Representanthusets för att förverkligas. Dock blir den lagen vilande fram tills 2/3 av USA s delstater röstar ja till förslaget och här kommer Guvernörernas roll in. De kan obstruera och lägga in veto mot dessa förslag och försvåra när det ska prövas i respektive regionala delstatskongress och därmed tvinga fram en kvalificerad majoritet för att en delstat ska godkänna lagförslaget. Men om Guvernörerna är demokrater när lagförslaget hanteras av den egna delstaten så kan det i vissa fall räcka med enkel regionalmajoritet. (Det korta versionen).
Demokraterna ökade antalet Guvernörer kraftigt med att vinna 7 Guvernörsval vilket är den tredje största ökning för demokraterna någonsin. Bara vid två val tidigare har något parti haft en sådan framgång i Guvernörsvalen. Republikanerna 1994 (11 st) och Demokraterna 1970 (11 st). I årets val vann demokraterna i Illinois, Kansas, Maine, Michigian, Nevada, New Mexico, Winsconsin,
Men det är inte hela sanningen. För två av dessa Guvernörsval är inte helt i Republikanernas händer. Två av det största delstaterna Florida och Georgia. Till den situation får jag återkomma till i mitt nästa blogginlägg.
Här är kandidaten (till höger) med Eli som snart fyller 2 år tillsammans med Elis farmor Carrie Corb. Familjen Corb är de som öppnat upp sitt hem för mig under den här valkampanjen.
Ammar som är uppvuxen i San Diego i södra Kalifornien är en 29 årig kristen demokrat med en palestinsk far och en amerikansk mor uppvuxen med sin mexikanska mormor. Han är en lokal affärsman som arbetat med olika sysslor i Obamas administration. Han började med att vara en av de 10 brevläsarna som ansvarar för att läsa alla brev en president får. Därefter avancerade han till att arbeta med fattigt folks bostadsproblem på bostadsdepartementet. Kontrasten mot hans motståndare den sittande kongressledamoten Duncan Hunter kan inte vara mer tydlig. Där Ammar är ung, ärlig och vägrar ta emot lobbyist pengar för att kunna bli vald så är republikanen Duncan åtalad och riskerar fängelse i vinter för ekonomisk bedrägeri och brott mot kampanjregler b l a för att han och hans fru använt offentliga medel (2.5 miljoner kr) till privat shoping och lyxresor. Om republikanen skulle vinna och sedan hamna i fängelse så blir det ett fyllnadsval där republikanerna kan ha en annan kandidat. Så republikanerna håller sig för näsan och röstar för den late korrupte skurken till republikan hellre än en ärlig ung arbetsam demokrat.
Lördagen den 3 november
Nu i helgen är det d a x för den stora dörrknackningsarbetet. Vår grupp lämnar vår bas från Escondido (som på spanska betyder den gamla dalen) och beger oss några mil norrut till det växande mer moderna San Marcos som mycket på grund av sitt läge nära det rika orange county området fått uppleva en explosion av nyinflyttade mestadels unga medelamerikaner då detta också är ett utbildningscentrum för regionen med så väl collage som universitet. Historiskt sätt har hela regionen som valdistriktet omfattar tidigare varit jordbruksmark då detta länge var centrum för en av största vindruvor odlingarna i södra Kalifornien. Men eftersom området inte har någon direkt naturlig tillgång till vatten då det ligger inte är beläget vid kusten och helt saknar egna sjöar så har beroendet av särskilda vattenresavoarer med spill vatten från floderna som har sitt ursprung i granndelstaterna Arizona och Colorado gjort att den dominerande lantbruksprofilen för många fått ge vika för mer teknisk industri , turism samt pendling till arbete i San Diego. Huspriserna i södra Los Angeles har gjort att hela södra Kalifornien inklusive detta område blir mer och mer attraktivt att flytta till. Sakta men säkert så flyttar mer och mer utbildad befolkning in i detta djupt konservativa lantbruksområde.
Huvudorterna i området är förutom Escondido (140.000) och San Marcos (83.000) i norr, Det nästan helt orörda naturen och bergen och gigantiska området med de stora rancherna kring Fallbrook (30.000) i nord öster. Distriktets sydligaste del med El Cajon (99.000) Sante (53.000) och Ramona (20.000) i söder är i praktiken de nordliga förorterna till en av Kaliforniens största städer San Diego. San Diegos största påverkan på valdistriktet är dess Flottbas då många av de som bor i området är pensionerade flottbas arbetare och höga officerare det gäller inte minst vårt område San Marcos.
Det välmående bostadsområdet i San Marcos som vi under lördagen går och knackar dörr är närmast nybyggda (30-40 år) och består till stor del av militärveteraner.
Söndag 4 november
Vi fortsätter vårt arbete i San Marcos men efter att under lördagen i stekande sol
(ca 28 grader) vandra runt i olika bostadsområden. Så blir jag nu betrodd för att arbeta med logistik och delta i själva den praktiska organisering av dörrknackningsoperationen som sköts från en ”community center” i San Marcos.
Bilderna nedan är från vår bas där ca 50 volontärer under dagen serveras mat och får kartor med adresser till de hushåll som tidigare sagt att de kan tänkas rösta på vår kandidat Ammar.
Maten som serverades till de frivilliga valarbetarna var hemlagad tomat eller broccoli soppa alternativt olika former av texmex mat med många olika sallader.
Senare på kvällen när solen gått och vi var klara med dörrknackningen ger vi oss av söderut ner till centrala San Diego och besökte ett möte med fackliga och Kalifornias demokrater till stöd för den nära 30 dagar lång strejk som hotellarbetare på ett Hotel i San Diego nu är inne i på.
Som det ser ut så har strejkarbetarna nu tvingat ledningen för hotellet att gå med på nya löneförhandlingar. Bland de som deltog på mötet var min vän Daraka Larimore Hall som också är Vice Ordförande för det demokratiska partiet i Kalifornien och den som ordat att jag kan genomföra mitt volontärarbete för Ammars kampanj. Daraka är på Demokraternas bussturné”Blue Wave” till stöd för demokratiska kandidater som Ammar Campa Najjar. Deras buss besöker oss i Escondido Måndagen den 5 november. Kvällen avslutades med soppa och tilltugg väl hemma i Escondido på en Vietnamesiska restaurang. Måndagens planering innehåller förutom de väntade bussbesöket i Escondido även att jag och min mentor Patricia beger oss på äventyr i ökenområdet i det avlägsna Fallbrook och hjälper till med organiseringen och dörrknackningen på den Kaliforniska landsbyggden.
Efter ca 13 timmar lång flygtur har planet äntligen landat i Los Angeles. Därefter väntar en ca två timmars tågresa i södra Kalifornien till slutmålet Escondido strax utanför San Diego. Men eftersom det här är USA och en efter Donald Trump önskan idiot styrd passkontroll så blev det inte 1 utan 3 timmars passkontrollväntan. Främsta anledning? 41 passkontrollplatser men endast 7 passkontrollanter. Och då blir passköerna bokstavligen till ringlande mänskliga ormar utan slut.
Dag 2 Onsdag 31 November
Lagom till min ankomst så firar USA Halloween och det ska naturligtvis även synas i en valkampanj. Så inför att en större grupp av volontärer efter sina jobb ska anlända och ringa till väljare så blir dagens första uppgift för oss att dekorera kampanjkontoret i Escondido.
Jag får nöjet att arbeta tillsammans med nästan 80-åriga Gloria som tagit lite ledigt från sina konstgrupp för att arbeta med kampanjen.
Volontären Ben från Norra Kalifornien har tagit ledigt för att hjälpa till i vår kampanj.
Lite senare under dagen efter sina jobb ansluter volontärer för att ringa osäkra väljare eller för min del att ringa in fler volontärer som lovat att ställa upp.
Mitt arbetsredskap är det datorsystem som
registrerar möjliga demokratiska väljare och volontärer
som jag sedan ringer upp. Dagens skörd blev 200 samtal.
Dag 3 Fredag den 1 november.
9: 00 Get out the vote chefen Dale (han med kepan och röd tröja) informerar en liten del av de första volontärerna kring hur dagens arbete för att förbereda helgen dörrknacknings operation kommer gå till. .
Idag har vår Ammar kampanj med hjälp av alla dessa volontärer gjort i ordning, räknat och organiserat 34.000 sk ”hangers” för varje område i valdistriktet inklusive personliga handskrivna tacksamhetsbudskap för att de stödjer Ammar. Dessa är nu redo att delas ut personligt till alla de väljare som sagt att de troligen ska rösta för Ammar med information om var deras lokala röstlokal är samt argument från den förra Marinministern som anser att han i det här valet stödjer demokraten Ammar. Vilket kan vara avgöra i denna valdistrikt där en av de största arbetsgivaren i San Diego är deras stora flottbas och vårt valdistrikt till stor del består av pensionerade flottbasanställda som i många år röstat republikanskt.
Kampanjarbetare måste få i sig mat för att orka med långa arbetsdagar. Och en del av volontärerna stödjer arbetet med att baka hembakat mat (mestadels vegetariskt).
Väldigt gott.
Det finns inga undantag för att kunna arbeta i kampanjen här sitter chefen för den lokala kontoret och Get Out The Vote organisatören Dale i skyltfönstret då det för närvarande är 164 kampanjarbetare i den lilla kampanjlokalen i Escondido. Klockan är nu 22.30.
Samtidigt 22.30 i lokalen bredvid är republikanernas kampanjlokal helt nedsläckt och stängd. Den är endast öppen måndag, tisdag och torsdag. Under dagen har det endast varit 4 kampanjarbetare i republikanernas kampanjkontor. Deras kandidat i detta val Republikanen Duncan Hunter är den sittande kongressledamoten som efterträtt sin egen far, vilket gör att Hunterfamiljen representerat området i Kongressen sedan 1981. Trots att San Diego fått mer demokratisk befolkning genom att området blivit allt mer attraktivt och fått en mer utbildad befolkning så har republikanerna lyckats klamra sig fast och i vårt valdistrikt.
Främsta anledningen till detta är den omdragning av valkretsar som skedde år 2000 som republikanerna gjorde så att de skulle gynna republikanerna som gjordes då republikanerna tillfälligt hade majoritet i den kaliforniska kongressen och därmed kunde flytta ut stora delar av traditionellt starka demokratiska fästen . Förra valet 2016 dubbelt så många registrerade republikanerna som demokrater.
I en stark region med starka militärnärvaro är det viktigt att visa respekt för en demokrat att hedra amerikanska patrioter som den nyligen avlidna republikanska senatorn och krigshjälten och presidentkandidaten John Mc Cain. Vilket Ammar kampanjen gör genom ett meddelande i sitt kampanjfönster.
Några få av de många långa listor på volontärer i de olika valdistriktsområdena.
Inför de närmaste dagarnas arbete.
Det är så mycket folk i det lilla kampanjkontoret att det för många som ringer runt inte finns någon annan stans att sitta och ringa runt till än i kampanjskyltfönstret.
Kampanjarbete med handskrivna budskap och klistermärken för respektive valdistrikt.
Toakön 23.30
6 November om mindre än 1 vecka är det kongress- och delstatsval i USA. Då jag sedan mer än 20 år tillbaka följt amerikansk politik och eftersom deras beslut och rörelser får stora följdverkningar även på oss här i Sverige så har jag valt att skriva om vad som händer där borta fram till valet med en genomgång av hur det ser ut i de olika delstaterna som tillsammans bland annat avgör vem som ska ha makten i kongressens två kammare dvs motsvarigheten till vår svenska riksdag. Dessutom kommer den svenska volontären Lars Norlund som ska arbeta i demokraternas kampanj södra Kalifornien den sista veckan skriva valdagbok i min blogg på plats om vad som i praktiken sker i en amerikansk valkampanj under rubriken Amerika brev.
Men först några enkla basfakta. I Sverige gick USA länge under namnet ”det stora landet i väster”. Men hur stort är egentligen USA i förhållande till Sverige?
Medan vårt land är avlångt och smalt så är många av de 52 delstater som USA består av i många fall ganska korta men också breda och kompakta. På kartan framgår att till ytan så är Sverige ungefär lika stort som exempelvis det extremt tättbefolkade Kalifornien men med en generös skarvning även i storlek jämförbar med Wyoming och de två närmast glesbygds delstaterna Norra och Södra Dakota. Vad är det då för befolkningssiffror det handlar om? Då USA växer och inte genomför folkräkning varje år så är mina siffror hämtade från sommaren 2017. Sveriges ca 9 miljoner kan då antingen jämföras med Kaliforniens 39.5 miljoner eller med de 3 glesbygds delstaterna Wyoming samt de båda Dakotas befolkning på sammanlagt ca 2 miljoner (Norra Dakota 0,7 miljoner och Södra Dakota 0,8 miljoner och Wyoming 0,5 miljoner). Det gör att USA s politiska karta lätt blir en optisk synvilla där till ytan stora delstater med låg befolkning framförallt mitt emellan kust delstaterna ser mycket mera ut än de egentligen är. Ett klassiskt exempel på att vi tycks ha svårt att se att fem myror faktiskt är fler än fyra elefanter.
Karta nedan tydliggör problematiken. Den är en indelning av samtliga 435 kongressdistrikt som utgör USA s motsvarighet till den svenska riksdagens valkretsar. Varje kongressvaldistrikt behöver ha en befolkning på minst 500.000 boende för att få representation det gör att i vissa delstater endast har 1 kongressplats medan exempelvis Kalifornien har 53 platser i kongressens representanthus. Jag har fördelat 52 av dessa 435 platser utifrån de klassiska styrkepositionerna från respektive parti med motsvarande befolkning. Dvs både rött (republikanerna och blått demokraterna) har på denna karta fått 26 kongressplatser vardera i områden som för var och en av de båda färgerna motsvarar lite drygt 20 miljoner amerikaner.
Detta gör att den som tittar på en politisk karta över USA nästan alltid får en känsla över att Republikanerna är helt dominerande vilket i flesta fall inte riktigt stämmer -även om samma parti idag kontrollerar majoriteten i kongressens två kamrar + presidentposten samt inför det här valet även en majoritet av Guvenörsposterna i landets delstater. Idag har Republikanerna med sina 235 platser en idag en stor övervikt av kongressplatserna i representanthuset. Demokraterna med sina 193 platser behöver vinna 23 enskilda valdistrikt från republikanerna för att få ihop till en majoritet på 218 platser. Vän av ordning inser då att det fattas 7 platser för att få ihop till de totala antalet 435 ledamöter, och det stämmer. I ett system av kongres valkretsar där en person direkt väljs så är posten personlig och kan i princip inte ersättas med en ersättare om den som har platsen får ett uppdrag som minister eller uppdrag för en federal myndighet därför kan det bli så att en del delstater inte väljer att genomföra fyllnadsval under en kongressperiod om det är nära ett ordinarie val. En kongressperiod för dessa 435 ledamöter är på två år vilket gör att var annat år står hela USA s kongressmajoritet på spel, vilket alltså sker nu i år den 6 november. Nedan en karta över valet för två år sedan och den kongressmajoritet som då var ännu större med Republikanernas majoritet var på hela 47 mandat (241-194). Sedan dess har alltså vakanser och fyllnadsval som demokraterna vunnit krympt avståndet mellan partierna till 42 mandat.
Historiskt så brukar det parti som sitter vid makten med en president med låga popularitetssiffror minska med ca 30 ledamöter så demokraterna har således hyfsat goda chanser att kunna vinna de 23 nya ledamöterna som behövs för att få majoritet. Tre saker talar för att demokraterna är på uppgång.
1. President Trump impopularitet och misslyckande kampanj för att avskaffa den sociala sjukvårdsreform som Obama införde har skapat stora trovärdighetsproblem för de republikaner som är i valdistrikt som är traditionellt starka demokratiska, men som av olika anledningar för närvarande har en populär republikansk ledamot i sitt valdistrikt – vilket i sin tur att rekordmånga republikanska kongressledamöter redan kastat in handsken och valt att ej ställa upp till omval. Denna växande trend ökade markant när tom den republikanska talmannen och USA tredje viktigaste politiker Paul Ryan (fd vice president kandidat) insåg att även han riskerade att förlora ett omval i sitt eget valdistrikt i Winsconsin och beslutade därför att ej ställa upp till omval.
2. Donald Trump och Republikanernas hårda politik mot invandrare, minoriteter och kvinnor med bla tillsättande av reaktionära domare i landets domstolar samt i den högsta domstolen (som nu därtill har en trolig majoritet för att avskaffa kvinnornas lagliga rätt till abort), har gjort att rekordmånga kvinnor ställer upp och kandiderar på en radikal demokratisk plattform för bla en allmänsjukvårdsreform, och mot korruption och vilket i sin tur gjort att demokraterna för första gången på mycket länge har starka kandidater över hela landet i valdistrikt som inte haft en demokratisk kandidat på två kanske tom tre decennier. Därtill är motivation att gå och rösta i år extremt högt bland demokraterna vilket är ovanligt för demokraterna i kongressval när det inte samtidigt är presidentval.
3. En viktig förutsättning för att vinna val i USA är tillgång till pengar då det är dyrt a synas som politiker i ett land där den som sitter på en kongressplats ofta har en stark fördel av att vara känd och därmed kunna synas i lokala medier och har resurser för att kunna registrera väljare i sitt valdistrikt (Till detta kommer jag återkomma till i senare blogginlägg). Här har republikaner länge haft ett stort övertag genom donationer från sidogrupper till stöd för kandidater där privata mångmiljardärer genom bidrag via olika kampanjorganisationer ger stora donationer till republikanerna för att sända tv reklam mm. Men för en gångs skull så har detta övertag i ekonomiska resurser för republikanerna nästan helt suddats ut p g a av det sociala mediernas nya kampanjverktyg och explosion av små lokala privata donationer från vanligt folk. Nedan en graf om denna hur stor och snabbt växande denna utveckling är baserad på donationer under 100 dollar.
Detta gör att förutsättningarna i år är annorlunda och hoppfullare än på mycket länge för demokraterna. Här är en karta över hur landets politiska analytiker ser på deras chanser. Den ledande analysföretaget 538 ger 8 dagar före valet följande bild.
Enligt den prognosen skulle demokraterna ha goda chanser att nå 214 mandat medan republikanerna ser ut att få 199 ledamöter. Det skulle innebära att med 22 valdistrikt där det är helt jämt skulle det räcka för demokraterna att ta hem 4 st av dessa för att få majoritet. Naturligtvis är det möjligt att republikanerna vinner alla dessa valdistrikt men det är väldigt lite som talar för att de ska ha sådan tur. Vad värre är för republikanerna är att de utöver dessa 22 distrikt endast ser ut att ha chansen att vinna i 6 st distrikt där de demokraterna har några få procents övertag samtidigt som demokraterna utöver de 22 helt jämna valdistrikten även hotar att vinna över republikanerna i hela 20 st valdistrikt där republikanerna har några få procents övervikt.I dessa totalt 48 valdistrikt kommer sannolikt valrörelsen och den nya kongressmajoriteten avgöras. Det har gjort att media och valanalytiker börjat prata om att det här valet kanske kan bli en bli en blå våg som sveper över landet. Men valet till USAs kongress sker på två sätt dels genom att hela den del som går under namnet US House Of Representives (representanthuset) dvs dessa 435 ledamöter står till val. Det andra som sker är att en tredjedel av USA s kongress andra kammare d v s Senaten ska omväljas och då senatens kongressperiod är på 6 år så sker det även här i ett rullande schema med val i de olika delstaterna. Inför höstens val var de flesta övertygande om att demokraternas uppförsbacken i Senaten närmast var omöjlig att överkomma för trots att den republikanska ledning 2016 i sig endast var 52 – 48 så hade republikanerna goda skäl att var väldigt optimistiska till att istället öka sin ledning till nära 60-40. Skälet till detta är att i ett rotationssystem så kommer det vara vissa år som traditionellt starka konservativa delstater har många val där det just nu är representerade av demokrater som riskerar att bli bortröstade. 2018 är i det avseendet närmast historiskt dåliga förutsättningar för demokraterna att inte förlora mandat i senaten.
Av de totalt 35 senatsplatserna som går till val i 2018 är inte mindre än 26 demokrater och bara 9 av dem republikanska ledamöter. Därtill är inte mindre än 10 av dessa demokrater i delstater som Donald Trump vann över med stora marginaler över Hillary Clinton 2016 medan endast en av de 9 republikanska delstater. Bilden nedan visar på med ljusblå färg de delstater som 2016 röstade republikanskt men som i år har demokrater som är i riskzonen bli utbytta.
Men varefter året gått har demokraternas mobilisering gjort att alltfler av dessa demokratiska senatorer kunnat bli mer troliga att återväljas och 1 veckan före valet ser den senaste prognosen ut som följer.
Allt kommer att handla om hur många dörrar och telefonsamtal som demokraterna hinner med innan valdagen för att få ut sitt folk i denna jämna kamp. I nästa blogginlägg kommer situationen med Guvernörsvalen.
Valdikt – men tiden går…
Melodi: As time goes by (ledmotivet till Casablanca)
Ett försök till färsk valdikt till en känd melodi
Valet över är
Det blev väl sisådär
Inget klart besked
Så inför vinterns kaos.
Nu jag, er några rader ger,
om det jag ser
Löfven vill bli din vän
en svetsare bland män
med töjbar moral etik
För arbetarklass och miljöromantik
finns ej plats för
när det räknas matematik
Ulf K (Kristersson)
tror att han är
en statsman familjär
men alliansen bär
på starka krafter
som nu ändrat karaktär
Ty Rasisten
blivit tvär
-”Demokrati är blott chimär!
och facebook / twitter oss nu lär
att hat och rädsla
de sociala algoritmerna är
Att lura svenska folket
har blivit en ny sport
som likt det mesta kommer från import
men vinden vänder
idéerna flyr bort,
ack underbart är kort.
Men du ska veta att
välfärd utan skatt
är liksom sagans prins
nånting, som
inte riktigt finns
hur än vi minns
(nedan Tage Danielssons orginaltext till samma melodi) Engelsk originaltext och musik: Herbert Haufrecht (”As Time Goes By”. 1931) Svensk text: Hans Alfredson och Tage Danielsson för ”Glaset i örat” på Berns, 1973
Men tiden går
You must remember this
a kiss is still a kiss
a sigh is just a sigh
The fundamental
things apply
as time goes by
Och Ingrid Bergman log rart
och ömt mot Humphrey Bogart
i vit tropikkavaj
I baren
drog en pianist
As time goes by
Hjältar som alltid kom från USA
Tyskar som aldrig
gjorde något bra
Negrer som bara
stod och sa god dag
vad enkelt allting va
Sheriffer var så snygga
och ryssar var så stygga
mot stackars FBI
Vad svårt det blir
ju mer man lär sig
– As time goes by
John Wayne var allas vän
en riktig man bland män
med mycket kortklippt hår
Och rödskinn
var som dumma får
– men tiden går
En guling var en guling
en elak liten fuling
mot honom sköt dom prick
Bob Hope var alltid
väldigt kvick
– men tiden gick
För fred och frihet gick dom ut i fält
och som en tomte
smajlade Roosevelt
Han gjorde aldrig
nånting kriminellt
Amerika var snällt
Och Ingrid Bergman log rart
och ömt mot Humphrey Bogart
i vit tropikkavaj
I baren
spela pianisten
As time goes by
Jag blev till i skarven mellan romantikens sommar revolutionsåret 1968 då allt var möjligt och månlandningen 1969 när det omöjliga redan hunnit blivit förminskad till teknik och världen avmystifierats. Året efter 1970 vann städerskan Maja Ekelöf bokförlaget Rabèn & Sjögrens romantävling med en självbiografisk dagboksroman som fick namnet ”Rapport från en skurhink.” Hennes bok är ett mästerverk både till stil och innehåll då den förutom sin speciella form gav en inblick i en arbetarverklighet och ett arbetsliv som synliggjordes i sina brutala kontraster. Det tar avstamp ifrån hennes drömmar om att vandra omkring och samtala i litteraturens värld (hon läser, och läser och läser) med sin hjältar och hennes egna tillkortakommanden som flerbarns morsa och städlivets begränsningar på den egna kroppen. Bokens avslutning är signifikativt nog även 1969 års månlandning. Tidigt i boken skriver hon om Harry Martinsson med en daganteckning från 1965.
”Varje människa måste ha ett ljus som lyser upp vägen för henne om hon ska orka leva. Mitt ljus under många år har Harry Martinson varit. Han fick lida förödmjukelse. Då ska också jag klara av att vara förödmjukad . . . Han stod utanför och hörde de rikas skratt. Då vill också jag klara av detta utanför. Han klarade av de simplaste yrken utan att bli försoffad. Då ska också jag klara av mitt städarbete utan att drunkna i skurhinken.Kan ett yrke vara finare än ett annat yrke? Tyvärr måste svaret bli ja. Ett yrke som ger så god förtjänst att man klarar sin försörjning på det är finare än ett yrke som är så dåligt betalt att det inte försörjer ”sin man”.
Är det rätt att bara en del människor ska behöva tigga för att kunna leva? Det är rätt enligt lagen, som människan själv utformat.Den som är utrustad med klar hjärna och vassa armbågar, den människan kommer att klättra längst upp i löneskalan. Den som kanske fått mindre klar hjärna och inte så vassa armbågar, den människan ska inte ha så stor lön enligt lagen. ”Han” måste tigga. Lagen är sån. Lagen är human till och med. Man har bytt ut ordet fattigvård mot socialvård. Ett klingande namn som nog låter lika illa som fattigvård i den sökandes öron. Världen blir aldrig annorlunda om inte människan blir annorlunda. Men människan är så full av maktbegär att det alltid kommer att vara stor skillnad mellan människa och människa.
KLASSKRAMPEN
Det handlar naturligtvis om klass. Men inte den ståtliga och heroiska klasskampen utan om den svåra klasskrampen. Den som hämtar sin näring från bristande självförtroende och hårda sociala arv. Den kramp John Lennon från samma år 1970 hela tiden återkommer på i sitt album John Lennon Plastic Ono Band – inte minst i låten –
Working Class Hero.
As soon as you’re born. they make you feel small. By giving you no time instead of it all. Till the pain so big you feel nothing at all
A working class hero is something to be
They hurt you at home and they hit you at school They hate you if you’re clever and they dispise a fool Till you’re so fuckinn crazy you can’t follow their rules
A working class hero is something to be
When they’ve tortured and scared you for twenty odd years Then they expect you to pick a career When you can’t really function you’re so full of fear
A working class hero is something to be
Keep you doped with religion and sex and TV And you think you’re so clever and classless and free But you’re still fucking peasants as far as i can see
A working class hero is something to be
There’s room at the top they’re telling you still But first you must learn how to smile as you kill If you want to be like the folks on the hill
TURID OCH ARBETARKVINNAN
En annan hyllad skildrare från samma tid som på sitt sätt fångade in en liknande klasskramp var svenska vissångerskan och proggdrottningen Turid. Hennes album Tistlar från Tundran från 1980 – och hennes då populära låt På Väg som på sitt sätt nära nog tonsätter Ekelöfs dagbokstankar från skurhinken.
PÅ VÄG
”Det finns dom som reser till Paris för att få en ny frisyr eller till Mallorca för att få ett semesteräventyr Och de dansar tango-hustle på varje inne diskotek
Men här uppe i Älvsbyn går en annan och trälar
Hunden skäller och ungarna grälar
En har börjat gå och två bara krälar,
och en är på väg
Jag läste att Liv Ullman ska göra film i Hollywood
Och Lill-Babs’ nya folkparksshow
är det bästa hon nånsin gjort
Visst är jag glad för deras skull fast jag drunknar i mitt kneg
Här uppe i Älvsbyn är myggen en plåga.
Kaffet kokar över och ungarna bråkar.
Två bara slåss och en bara frågar,
och en är på väg.
Hör ni ungar, låt bli det där.
Vad höll jag på med…
Åh nu ringer det igen!
-Hallå? Hej Älskling… vad sa’ du?
Jaha, du tar med dig några polare hem.
Va’ sa du. Ringer du från krogen?
Gå där ifrån!
Nej inte du älskling – jag sa till ungarna
…
Det ringer på dörr’n, vänta…
Du kan du stanna på Konsum och …
Hallå? Hallå? Nää!
Och tjejerna i Stockholm demonstrerar för jämlikhet,
för lika lön och kvinnohus och jag önskar att jag var med!
Det kanske kan förändra alltihop steg för steg
Men här uppe i Älvsbyn är allt som det brukar
Regnet öser ner och ungarna är sjuka
Blöjor som ska bytas och en måste snytas
Och en är på väg.
Bara det inte blir tvillingar nu igen…
MEN SKENET BEDRAR…
En till stora delar briljant och träffsäker text med hög igenkänningsfaktor för många kvinnor från arbetarklassen. Problemet är dock bara att det är något som skaver och inte stämmer vid en närmare granskning. Låten På väg är visserligen tonsatt av Turid Lundqvist och insjungen av henne och hon gjorde den verkligen till sin – men som textförfattare nämns en mystiskt ”Fransicska” som senare, långt senare, skulle visa sig vara en pseudonym för låtskrivarkollegan Jan Hammarlund. Ni vet, han med den av Arja Sajonma insjungna landsplågan Jag vill leva i Europa.
Med den kunskapen händer det något med texten. Är det verkligen en man som på egen hand kunnat leva sig in i den svenska arbetarklasskvinnans vardagstankar? Hur äkta blir texten då? Historien slutar dock inte där. För precis som med många av de svenska texter och tankar som vi tar för givna som unikt ursvenska finns det ofta en utländsk förlaga inte sällan från det som tidigare gick under namnet ”det stora landet i väster” – USA.
Oh And Lo and Behold!
LORETTA LYNN & SHEL SILVERSTEIN
Redan 1971 och samtida med Ekelöfs roman så fick i själva verket countrysångerskan Lorretta Lynn en hit med ”One on the way” skriven av låtmakaren Shel Silverstein. Texterna är påfallande lika bara några platser och personer är utbytta och i den svenska versionen är Kansas Topeka utbytt mot Älvsbyn, Stockholm mot New York osv.
ONE ON THE WAY
”They say to have her hair done Liz flies all the way to France and Jackie’s seen in a discothèque , doi’n a brand new dance And the White House social season should be glitterin`n gay.
But here in Topeka, the rain is fallin’ The faucet is a drippin’ and the kids are bawli’n One of ‘ em a-toddlin’ and one is a crawlin’ and one’s on the way.
I´m glad Raquel Welch just signed a million dollar pact,
and Debbie´s out in Vegas workin’ up a brand new act.
While the TV´s showin´Newlyweeds
a really fun game to play
But here in Topeka, the screen door´s a bangin’ the coffe’s boilin’ over and the wash needs a hangin’ One wants a cookie and one wants a changin’ and one’s on the way
Now what was I doin’. Jimmy get away from there darn, there goes the phone. Hello honey, what’s that you say?
You´re bringin’ a few old buddies home? You’re callin’ from a barn? Get away from there! No not you honey. I was talkin’ to the baby Wait a minute, honey, the door bell. Honey, could you stop at the market and…Hello? Well I´ll be
The girls in New York City they all march for women’s lib and Better Homes and Garden shows The modern way to live And the pill may change the world tomorrow, but meanwhile, today.
Here in Topeka, the flies are a buzzin’ the dog is a barkin’ and the floor needs a scrubbin’ One needs a spankin’ and one needs a huggin’ Lord one´s on the way
Oh gee. I hope it ain’t twins agin!
Så svaret på frågan är ja. Det var i slutändan en man. Shel Silverstein; som skrev så starkt om en kvinnoverklighet. Han skräddarsydde låten till fyrabarns morsan Loretta som vid just den tiden levde nära denna verklighet. Samma sak är det med den för många i vårt land ursvenska Peta in en pinne i brasan, i orginal egentligen heter den ”Put another log on the fire” också den skriven av Shel Silverstein.
SÅ OCK I POLITIKEN
Och så är det mestadels även inom politiken. Partiledarnas tal är oftast inte skrivna av dom själva utan skrivna för dom av en talskrivare eller politisk tjänstekvinna (eller man) så att det ska passa Politikerns profil, normala ordval, tonfall och sätt att tänka precis som en countrystjärna kan få en låt skriven åt sig av en låtskriverska eller låtskrivare.
DET MESTA KOMMER FRÅN IMPORT…
Den andra sidan av det hela är ju att det därtill oftast kommer från – import. På samma sätt som det inte är så särdeles mycket svenskt över ett parti som till namnet lånar vårt lands signum – Sverigedemokraterna. Det mesta det partiet står för är ju ett hopkok från andra fascistiska, nationalistiska, nazistiska och allmänt främlingsfientliga tankebråten och förslag från deras i första hand europeiska bröder och systerpartier. Det är ju inte direkt den svenska starka traditionella aborträtten som man vill värna utan den hårda polska och kvinnofientliga som eftersträvas och det är inte vårt lands unika stolta historia för hävdande av den fria pressen och offentlighetsprincipen som är förebilden för SD i pressfrågor utan det reaktionära åsiktsmonopolet i Ungern. Det mesta av deras förslag är när man synar dom i sömmarna karbonkopior av sina franska, tyska och holländska förebilder där bara enstaka namn, platser och historiska jämförelser är utbytta. Precis som med Turid och Loretta Lynn olika versioner men i grunden samma sak.
Och det är inget konstigt med det, så funkar det för alla partier, sociala rörelser konstriktningar och musik texter osv osv. Självklart så gäller detsamma även mitt eget parti socialdemokraterna. Där den svenska grenen från början nästan helt formades efter den tyska moderpartiets tankar om den starka socialstaten som i svensk tappning blev – den svenska välfärdsstaten till sin utformning med starka drag av våra danska kollegors tidigare modell.
Och självklart har jag inte plockat exemplet kring Turid och Loretta Lynn bara ur tomma intet utan uppgifterna är lånade härifrån. En text skriven av Anders N Nilsson för Country tidskriften Country Korall Magazinet, nr 4,2008.
”Hur upplevde människorna dessa omställningar? De kände sig som viljelösa kastbollar, utlämnade åt obönhörliga naturlagar, på vilka de icke hade något inflytande. Det var först när socialismens budskap blev aktuellt som folk började förstå, att det ekonomiska livet icke reglerades av blinda naturlagar utan av lagar, som skrevs och beslutades av människorna själva.”
Tage Erlander, ur memoarer 1901-1939
I KORTHET
Fan här står man. En lagom rund man som ärligt talat nog passerad sina bäst år. Sosse. Tillfälligt arbetslös kulturarbetare med lite fåfängliga skrivambitioner kring ett antal spretiga teatermanus. Och som nu, som lök på laxen i landet lagom ”satts att leva i besvikelsens epok.” Vad göra? Jag väljer att försöka göra motstånd. På mitt sätt. De senaste åren har jag haft den här bloggen som jag skrivit några rader i när andan faller på. Men nu i vinter måste något hända. Så för att leva upp till bevis ska jag nu mer metodiskt skriva om olika områden – under olika vinjetter.
KASTBOLL – KONSTEN ATT SKRIVA DAGEN EFTER KVÄLLEN FÖRE.
Jag är värdelös på ordvitsar men älskar ordlekar och associationer precis som min mor. Därför har jag tagit gett Bloggen dess något dubbel tydliga namn. Namnet Kastboll är alltså hämtad efter den gamle socialdemokratiske partiledaren Tage Erlanders insikt att det samhälle vi vill ha – det skapar vi tillsammans. Människan är ingen kastboll och vårt öde skapar vi själva. Den andra delen att skriva ”Dagen efter kvällen före” är för mig att försöka mig på små framtidsspaningar om det som ska komma innan det har hänt. En måste i alla fall tro på att det finns något som en kan tillföra. Lite i alla fall. För när främlingsfientligheten och fascismen marscherar i takt med högerpartier och en allt mer ängslig borgerlighet lite varstans då måste man våga står upp för att förändring är möjlig ”även när det blåser lite kallt”.
KULTURSTUNDEN
Jag är den jag är; så att skriva om kultur är min livsluft. Oavsett om det gäller att tipsa om sånt jag tycker om eller för att få ur mig någon vers, låt eller något annat. En av mina förebilder var Tage Danielsson. Han brukade säga att han hade ett rörligt intellekt jag för min del har upptäckt att jag har ett rörigt intellekt vilket gör att jag ibland till mina vänners förtret kan bli en smula väl ordrik en förbannelse och en gåva som jag får dras med hela livet.
Nåja. Mitt intresse gick längre än att bara uppskatta Hasse å Tage revyerna, filmerna och böckerna. Under min universitetsstudier i Umeå skrev jag en refuserad B Uppsats om Tage Danielssons problem med det demokratiska samtalet.
Den Idèhistoriska institutionen ville absolut inte veta av detta. Så kan man inte skriva. Det finns ingen underifrån gräsrots maktkritisk Tage Danielssonskt humanistisk ådra eller inriktning inom den moderna svenska arbetarrörelse som var värd att problematisera om. Slogs det fast. Ja, inte för att det jag skrev inte vara intressant om det hade funnits en sådan. Men man kan inte upphöja en lättviktig komiker och narr till att ge den en betydelse av filosof, tänkare och inspiratör. Det vore sa man då på tidigt 1990-tal lika absurt och fel som uppvärdera banala musiktexter till en högre litteratur och betydelse. Det vore lika fel som att exempelvis ge en musikartist som Bob Dylan nobelpriset. Det kommer aldrig att ske. Så jag fick göra en omstart och skriva om Hjalmar Brantings gamla lärare – värdefilosofen Axel Hägerström och hans förhållande till socialismen. Då gick det bättre.
ARBETARRÖRELSEN OCH SVENSK POLITIK
Jag har varit verksam som stolt socialdemokrat på olika sätt i mer än 30 år. Givetvis kommer jag nu också försöka mig på att vi bloggen göra inspel med en egen valanalys.
Under vinjetten ”Det som försvann” blir det en serie genomgångar om hur sånt som länge varit rena självklarheter för partiet helt plötsligt bara försvann och se om det går att hitta historiska rötter till denna förändring och om på vilket sätt det nu gjorda misstagen kan göras ogjorda eller i alla fall förmildras.
Det kommer inledningsvis handla om Jämlikheten som försvann.Staten som försvann. Skatten som försvann. Kompetensen som försvann. osv.
AMERIKA
Jag har allt sedan en studieresa med Kulturarbetarlinjen för länge sedan haft en orimligt stort intresse för amerikansk politik. Inför hösten primärval blir det därför veckovisa inlägg under rubriken Amerika Brev om det som händer i det stora landet i vänster.
RAPPORT FRÅN EN ANNAN SKURHINK
Nu i höst har jag brutit min arbetslöshet och börjat ett lång vikarierat som städare på ett på en skola/förskola i Eskilstuna. Under vinjetten ”Rapport från en annan skurhink” tänkte jag skriva ner några små betraktelser kring de kontakter och vardagshändelser som jag stött på när jag efter några år som kulturarbetare nu drar på mig blå-rocken och får tillfälle till lite hederligt kroppsarbete efter de senaste årens ganska stillasittande projektledararbete.
:max_bytes(150000):strip_icc():format(webp)/the-gerry-mander-nypl-726-56a487b85f9b58b7d0d76dbd.jpg)
:max_bytes(150000):strip_icc():format(webp)/How_to_Steal_an_Election_-_Gerrymandering.svg-59e4b0950d327a0010001303.png)
Huvudorterna i området är förutom Escondido (140.000) och San Marcos (83.000) i norr, Det nästan helt orörda naturen och bergen och gigantiska området med de stora rancherna kring Fallbrook (30.000) i nord öster. Distriktets sydligaste del med El Cajon (99.000) Sante (53.000) och Ramona (20.000) i söder är i praktiken de nordliga förorterna till en av Kaliforniens största städer San Diego. San Diegos största påverkan på valdistriktet är dess Flottbas då många av de som bor i området är pensionerade flottbas arbetare och höga officerare det gäller inte minst vårt område San Marcos.
Kastboll - Fredrik Strömqvist blogg om konsten att skriva dagen efter kvällen före 