söndag 17 juli. 2016 ”Jag vill inte vara rädd

A demonstrator protesting the shooting death of Alton Sterling is detained by law enforcement near the headquarters of the Baton Rouge Police Department in Baton Rouge, Louisiana

A demonstrator protesting the shooting death of Alton Sterling is detained by law enforcement near the headquarters of the Baton Rouge Police Department in Baton Rouge, Louisiana,. July 9 2016.

JAG VILL INTE VARA RÄDD (Text Kent)

Genom staden bland husen
är det inte tillräckligt ljust än
Genom gator jag drömt om
går jag hemåt för att en gång somna
Jag vill inte vara rädd
Varför måste jag vara rädd?

Somliga vet att dom är starkare än andra
Somliga älskar att slå sönder en vit tandrad
Somliga lever för att pina varandra
Innerst inne är vi likadana
Jag tror att människor gör så av gammal vana

Världen är i rörelse på gott och ont. Daesh/Is/ISL/ eller vad man nu väljer att kalla de hatiska terroristerna som sveper in sig i religionens fana i sitt försök till att bygga upp en människoförnedrande kalifat som de kan styra och att tjäna pengar på är på väg att falla sönder. Och deras tidigare så starka militära kraft bombas bokstavligen bort när  inte bara deras markområder kryper ihop utan även ledarna som håller samman organisationen dödas nu senast Krigsminister Tjetjenen Hateim Tabib al-Hamduni.

160711181512-ihs-isis-map-july-2016-2

Priset för att besegra ondskan är högt.När en militärterrorgrupp dör så sker det inte i tystnad utan till priset av vansinnesdåd och självmordsbombningar. Irak och Syrien brinner. Flyktingar flyr. En del till ett EU där den destruktiva nationalismen firar framgångar med konservativa drömmar betalas av minskade kvinnliga rättigheter och där minoriteter och främmande folkslag angrips. Frankrike utsett återkommande av terrordåd.t i Nice under nationaldagsfirandet. EUs länder  är inte redo för att hantera att ta emot dessa flyktingar och köper sig efterhand fri med att göra  en överenskommelse där problemet dumpas på Turkiet.Turiket som samtidigt är delat inte minst sedan de forna maktalliansen mellan  AKP och dess President Erdogan och Hizmet led av Fehullah Gulen Ett land som sedan dess grundande som republik 1923 varit beroende av militären och från och med 1960 har det inte mindre än 5 gånger varit utsatt för mer eller mindre lyckade statskupper eller militärer som tvingar politiker att dansa efter deras pipa. 1960, 1971, 1980, 1997 och nu senast fredags då delar av militären försökte genomföra en statskupp. Idag beräknas runt 1 500 upprorsmakare gripits och och totalt 6000 hålls firhetsberövande. Flera hundra personer har dött och omkring 1000 vårdas på sjukhus.

I det läget beslutar sig britterna för att lämna EU ; därefter avgår de ledande politikerna när de fått sin vilja igenom. Kvar blir bara den  cyniske och intelligente clownen Boris som genom hela sitt liv spelat teater och låtsas vara dummare än han är – nu har han belönats för sina lögner med att bli utrikesminister.Vi som lever här och nu har ett val att göra – hur vi väljer att ta vårt ansvar. Våra politiska folkvalda ledare måste även de välja hur framtiden ska mötas. Ingenstans är det valet så tydligt som inför höstens presidentval i U.S.A där republikanerna nu till veckan väljer en hatisk, ljugande narcissist som sätter grupp mot grupp sprider hat och motsättningar.

Under kepsar och mössor
blinkar ögon som ögon ska blinka
Han gör det utan att tänka
Lika lätt som det är att vinka farväl
Jag vill inte vara rädd
Vaför måste jag vara rädd?

Somliga vet att dom är starkare än andra
Somliga älskar att slå sönder en vit tandrad
Somliga lever för att pina varandra
Innerst inne är vi likadana
Jag tror att människor gör så av gammal vana

Donald Trump sätt att bedriva politik sammanfattas väl av denna korta politiska reklam från hans demokratiske rival om presidentposten Hillary Clinton.

Du kan slå mig i bitar
nånting inuti kommer att stå upp ändå
Du kan slå tills det vita vita
hatet är allt som återstår
Jag vill inte vara rädd
Varför måste jag vara rädd?

Somliga vet att dom är starkare än andra
Somliga älskar att slå sönder en vit tandrad
Somliga lever för att pina varandra
Innerst inne är vi likadana

Somliga vet att dom är starkare än andra
Somliga älskar att slå sönder en vit tandrad
Somliga lever för att pina varandra
Innerst inne är vi likadana
Jag tror att människor gör så av gammal vana

                     JAG VÄGRAR VARA RÄDD. JAG TÄNKER GÖRA NÅGOT ÅT DET.

Det finns alternativ. Det måste alltid finnas alternativ. Jag har varit politiskt aktiv i olika former i 30 år. Jag tänker göra mitt för att förändra vår värld i stort och smått i åtminstone 30 år till.

Just nu är jag aktiv som projektledare för att starta upp en arbetarteater inom ramen för  FAiE – Föreningen Arbetarhistoria i Eskilstuna. De senaste åren har jag fått möjlighet att sätta upp två teaterpjäser om moral. Harpagon – Den Girige (2013) som var en moderniserad version av Molliers pjäs flyttade till kriminella mc-kretsar i dagens Eskilstuna. Den andra pjäsen D.S.A – Det Sociala Arvet (2015) som var en föreställning jag satte upp med tillstånd av filmaren Stefan Jarl som baserad på hans sk modstriologin som skildrade polarna Kenta och Stoffe och deras vänner under 50 år från första barndomsminnet 1953 till kentas död 2003.

För närvarande skriver jag på ett teatermanus kring Kungen av Eskilstuna , August Ståhlberg och den tid då hans påverkan var som störst 1880-1940. Pjäsen kan ses som en försök till att ge ett bidrag till historien om folkhemmet och det moderna samhället på gott och ont.

Den andra pjäsen jag för närvarande skriver på är Rumours en pjäs om extremism där vi får möta 4 kvinnor i en fängelsemiljö som alla bär på mörka hemligheter..Till hösten hoppas jag även få möjligheter att få till ett samarbete med de lokala fackförenings rörelsen kring berättarteater  där arbetsplatsens verklighet lyfts fram.

Den här bloggen är mitt andra sätt att inte vara rädd utan bjuda motstånd. Jag saknar vettiga rapporteringar och analys kring U.S.A och därför kommer jag tidvis att följa det som sker där. När det gäller den svenska verkligheten kommer jag skriva ner mina tankar och förslag om detta i denna blogg. Vad resten av vad bloggen kommer att handla om är skrivet i stjärnorna. 

Publicerat i Musik, Politik, Teater, USA | Märkt , , , | Lämna en kommentar

Waiting For A Great Leap Forward!

”If no one seems to understands
Start your own revolution, cut out the middleman
In a perfect world we’d all sing in tune
But this is reality so give me some room
So join the struggle while you may
The Revolution is just a t-shirt away”

Billy Bragg/ Waiting For A Great Leap Forward/1988

Frågan är given på förhand. Varför ens försöka?
Vem förutom släkt och vänner  har egentligen ett intresse av att läsa spridda tankar och åsikter från något så osexigt som en socialdemokratisk vänstersosse?

Hur kul och inspirerande är det på en skala?

Själv har jag de senaste åren med växlande inspiration gjort några tafatta försök att skriva om lite ditt och datt när andan faller på – vilket det nästan aldrig gjorde.
Men skrivandet är ett hantverk i sig och kan inte stimuleras av sporadisk gudomlig inspiration utan är en förmåga som måste hållas i trim – annars stelnar den likt otränade leder i den egna kroppen. För att kunna skriva något viktigt måste man även kunna tillåta sig att skriva om det triviala om dumheter och småsaker.

Så därför är mitt nyårslöfte  i år ska jag skriva mer och regelbundet om det som är viktigt för mig – så välkommen till mitt lilla universum som kretsar kring de stora gåtorna i livet
Kärlek. Politik, Musik, Teater och Sport.

Vi börjar med en liten programförklaring.Verism1

”Nog Nu.Racism, Fascism, Nazism och Främlingsfientlighet är det mest osvenska som finns och hör inte hemma i mitt land. Importerad högerpopulism som bygger på en påhittad motsättning mellan ”vi och dom” ett illaförklätt invandrarhat och trakasserier mot kvinnor spridning av islamofobi och antesemitism är inte detsamma som att värna viktiga traditioner – folkhemmet och den svenska modellen
– det är själva motsatsen och ett hot mot ett öppet demokratiskt samhälle.”

Publicerat i Uncategorized | Märkt | Lämna en kommentar

Mark Twain: En amerikansk valkampanj del 2

och här fortsätter Mark Twains, En amerikansk valkampanj.

Den lömska slutklämmens verkan blev att jag samma kväll i all hast fick springa ur sängen och avlägsna mig genom bakdörren medan den stora massan med ”berättigad harm och ärlig lidelse” trängde in genom huvuddörren och i ”blint raseri” slog sönder möbler och fönster, fastän inte så blint att man glömde att lägga beslag på vissa värdeföremål. Och ändå kan jag lägga handen på Bibeln och svära på att jag aldrig sagt ett ont ord om herr Blanks farfar. Innan jag läste den citerade artikeln anade jag överhuvudtaget inte att herr Blank hade en farfar. För ordningens skull måste jag meddela att tidningen ifråga från denna stund kallade mig  ”Likskändaren Twain”.    

När jag hämtat mig lite, läste jag en dag följande i en annan tidning:

En snygg kandidat!                                                                                                                                                     Herr Mark Twain som skulle ha hållit ett verkligt bländande, övertygande och oförglömligt tal vid ”De oberoendes” valmöte infann sig inte! Enligt ett telegram från hans läkare hade han blivit omkullsprungen av skenande hästar och låg allvarligt skadad med svåra smärtor osv. i samma stil.
”De oberoende” ansträngde sig verkligen för att tro på dessa beklagliga lögnhistorier och låtsades som om de inte anade den verkliga orsaken till att denna virriga individ de satt upp som sin kandidat lyste med sin frånvaro. På kvällen såg man en viss person i redlöst berusat tillstånd ragla in i herr Twains bostad. Det är ”De oberoendes” ofrånkomliga plikt att bevisa att denna djuriskta individ inte var herr Twain. Folket kräver i moralens namn klart besked: Vem var det som var berusad?

Det är fullkomligt ofattbart hur man kunde sätta mig, mig och mitt fläckfria namn i samband med fylleri! Vid den tiden hade jag varit helnykterist i tre år! Och visar det inte hur hastigt man vänjer sig vid motgång, att jag utan att känna mig särskilt illa berörd såg mig titulerad ”Delerium tremens Twain” och sedan ”D.T. Twain” i nästa och följande nummer av tidningen? Och ändå visste jag att jag skulle få svårt att skaka av mig detta öknamn. Och nu började de anonyma breven hopa sig i min post.
Följande är typiskt för många hundratal: Hur var det med den gamla gumman ni sparkade nedför trapporna när hon kom för att be om lite mat?”

Och ett annat är också typiskt: ”Det finns saker ni varit med om som endast jag känner till. Det är bäst ni skickar mig några dollar, såvida ni inte vill ha ert förflutna i tidningen.”
Jag har massvis av exempel på vartåt man syftade, men jag förmodar att läsaren redan förstår tillräckligt. Efter en kort tid ”bevisade” den ledande republikanska tidningen att jag i större skala försökt muta folk, medan den största demokratiska tidningen ”stämplade” mig som en värsta sortens penningutpressare. På det sättet fick jag två nya öknamn, ”Bestickaren Twain” och ”Utpressaren”. Så småningom hade ropen på ett svar på alla förfärliga beskyllningar tagit sådana dimensioner att redaktörer och partiledare som understödde mig, förklarade att min politiska karriär var förstörd om jag fortfarande teg. Och dagen efter lästes i tidningen följande, vilket stödde deras uppfattning:

Vilken människa!                                                                                                    Den oberoende kandidaten tiger fortfarande. Eftersom han inte vågar tala. Varenda anklagelse mot honom har blivit klart bevisad, och hans vältaliga tystnad har bekräftat sanningen. Han står nu dömd för tid och evighet. Se bara på er kandidat, ni ”Oberoende” ! Betrakta den usla menedaren, tjuven från Montana, likskändaren! ser ni inte hur D.T. Twain raglar omkring i ett djuriskt rus, denne bestickare, denne utpressare! Betrakta honom noga som genom sina lumpna brott skaffat sig sådana epitet och inte vågar öppna munnen för att försvara sig mot ett enda!

Det var inte möjligt att slippa undan , och djupt förödmjukad satte jag mig ner för att avfatta ett svar på alla de grundlösa beskyllningarna och infama lögnerna. Men jag fick aldrig svaret färdigt, ty nästa morgon kom en tidning med en ny fasa, en ny gemenhet och anklagade mig för att ha satt eld på ett sinnesjukhus fullt av patienter bara för att det förstörde utsikten från mitt hus. Jag blev alldeles förtvivlad. Sedan beskylldes jag för att förgiftat min farbror för att få ärva honom. Man krävde att graven skulle öppnas och liket undersökas. Nu hade jag nått vansinnets gräns. Nästa anklagelse gick ut på att jag skaffat mina orkeslösa mostrar anställning i köket på ett barnhem för vilket jag var tillsyningsman. Och som en lämpligt slut på den skändliga politiska förföljelsen instruerade man nio små trasiga ungar av alla nyanser i fråga om hudfärg att vid varje politiskt möte vid vilket jag talade, kliva upp på talarstolen och gripa tag i mitt byxben och rockskört och ropa far! far! till mig.

Nu stod jag inte ut längre. Jag strök flagg och gav upp. Jag hade inte tillräckligt krut i mig för att klara en valkampanj i staten New York, och därför avsade jag mig kandidatur och undertecknade min avsägelse med följande bittra ord:

En gång var jag en hederlig medborgare. Nu är jag er ödmjuke Mark Twain, menedare, tjuv, likskändare, alkoholist, bestickare och utpressare!

Det har hänt en hel del sedan Mark Twain 1870-tal. Det nya mediets direkt kommunikation förde med sig en helt annan form av känslomässiga smutskastning, från såväl demokrater som republikaner. Den mest effektiva av all politisk tv reklam och som bildade skola för skrämsel kampanjer var demokraten Lyndon B Johnssons ”Daisy” som fått sitt namn av den lilla flicka som charmigt river av blomblad och räknar till 10.

När hon är färdig zomar kameran in på hennes öga samtidigt som en mansröst räknar ner från 10-0 och därefter exploderar en atombomb. Medan atombombsmolnet sprider ut sig hörs rösten av Lyndon B Johnssons republikanska medtävlare Arizona senatorn Barry Goldwater som med sin aggresiva retorik får åskådligagöra en ansvarslös och farlig politik. Inslaget avslutas med att en mans röst uppmanar till att rösta på Lyndon B Johnsson den 1  nov 1964 då allt för mycket står på spel. Underförstått en röst på den andra kan leda till kärnvapenkrig. Denna politiska reklaminslag var så effektivt och fick en sådan genomslag att den endast sändes i TV vid ett enda tillfälle den 7 sept 1964.

http://www.youtube.com/watch?v=oYcgw0xfAZ0&feature=related

Lyndon B Johnsson tog den största segern för en demokrat i ett presidentval sedan Franklin D Roosvellt. Mer behövdes inte. Då.

Tony Schwartz, Man Behind ‘Daisy Ad,’ Dies

File:ElectoralCollege1964.svg

Publicerat i Kultur, Politik, USA | Märkt , , , | Lämna en kommentar

Mark Twain: En amerikansk valkampanj del 1

1870 kom Samuel Langhorne Clemens mer känd under sin pseudonym ”Mark Twain” ut sin lilla novell. ”Running for Govenor” som i Svensk översättning fick namnet ”En amerikansk valkampanj” Då den mer än 140 år gamla texten tillhör en av de mest pricksäkra beskrivningarna om hur det amerikanska politiska valkampanjer ser ut så har jag valt att istället för att citera enskilda brottstycken helt enkelt i två delar presentera texten i sin helhet. Mycket nöje.

För några månader sedan blev jag uppställd som kandidat vid guvenörsvalet i den stora staten New York och mina motkandidater var John T. Smith och Blank J. Blank. Jaga ställde upp mig som oberoende, alltså utom partierna. Jag hade en stark känsla av att jag var mina motkandidater överlägsen åtminstone på en punkt – jag var en hederlig karl. Man behövde endast läsa tidningarna för att övertyga sig om att ifall de två andra herrarna någonsin njutit medborgerlig aktning, så var det så länge sedan att det praktiskt taget var en lögn nu. Man fick klart och tydligt veta att de under många år på ett skamlöst sätt hängivit sig åt alla möjliga brott. Men med min behagliga känsla av överlägsenhet blandade sig en smygande misstanke om att det kanske var ovärdigt att beblanda sig politiskt med dylika herrar, även om det bara var i egenskap av motkandidat. Detta oroade mig mycket, och så småningom skrev jag till min farmor om saken. Hennes svar kom omgående och var tydligt nog. Hon skrev

”Du har aldrig under hela ditt liv gjort något du behöver skämmas för. Titta bara i tidningarna – läs dem och du kommer att förstå vilka usla individer de både kandidaterna är, och fråga dig sedan själv om du verkligen vill skämma ut dig genom att vädja till väljarnas gunst i tävlan med sådana herrar.”

Det var precis vad jag själv hade tänkt och känt. Jag sov inte en enda minut den natten. Men jag kunde inte dra mig tillbaka. Min kandidatur var anmäld och jag måste löpa linan ut. När jag vid morgonkaffet likgiltigt ögnade igenom tidningarna, upptäckte jag följande notis:

Mened
Man kan kanske vänta sig att herr Mark Twain nu när han framträder offentligt som kandidat vid guvenörsvalet, är beredd att förklara hur det kom sig att han år 1863 i Wakawak i Kochinkina på grundval av trettiofyra vittnesmål blev dömd för mened. Hans avsikt att svära falskt var att plundra en stackars fattig infödd änka och hennes värnlösa barn på en liten bit jord, vilken var det enda som kunde skaffa dem en nödtorftig utkomst under en svår tid. Herr Mark Twain är skyldig både sig själv och den hederliga väljarskara han vänder sig till en förklaring i den här saken. Men kommer han lämna den?

Jag höll på att explodera av förvåning. Vilken elak och gemen beskyllning! Jag hade aldrig varit i Kochinkina! Jag hade aldrig hört talas om Wakawak!  Jag hade aldrig satt mina ben på någon sådan jordbit. Jag visste inte vad jag skulle ta mig till. Jag var alldels förbryllad, förvirrad och villrådig. Jag lät dagen gå utan att företa mig någonting. Nästa morgon läste jag i samma tidning följande: 

Talande tystnad                                                                                                  Vi fäster väljarnas uppmärksamhet på att herr Twain ingenting har att anföra till vårt omnämnande om att han blivit dömd för mened i Kochinkina.

Under resten av valkampanjen kallades jag i denna tidning endast

”Den usle menedaren Twain” 

Precis som Svante Lundkvist fick ”Mark Twain” en viloplats på en soffa.

 I tidningen Gazette läste jag följande:

En fråga                                                                                                                  Den nye kandidaten vid guvenörsvalet torde vara så älskvärd att upplysa de medborgare, som längtar efter att rösta på honom, hur det egentligen gick till, då hans kamrater i Montana konstaterade att de ofta saknade olika värdeföremål och slutligen fann dem dolda på herr Twains person eller i hans bagage, som bestod av gamla tidningar i vilka han slagit in sina ”ägodelar”. Kamraterna såg sig tvugna att ge honom en läropenning, varför de smorde in honom med tjära och rullade honom i fjäder, och sedan de givit honom en liten luftfärd på ett par bräder, rådde de honom att försvinna från lägret, Kan herr Twain förklara hur detta kom sig?

Kan man nå längre i nedrigt bakdanteri? Jag har aldrig i hela mitt liv varit i Montana! Men sedan blev jag i denna tidning bara kallad ”Tjuven från Montana” Hädanefter var jag livrädd bara jag närmade mig en tidning. Jag kände det som när man tar upp en filt från marken och har all orsak att tro att det finns en skallerorm i den. En dag fick jag läsa följande: 

En lögn ur världen                                                                                                                                            Tack vare med ed styrkta vittnesmål från herr Michael O´Flanagan i Five Points och herrar Snub Rafferty och Caty Mulligan på Water Street är det nu definitivt fastslaget att herr Mark Twains gemena påstående att vår ädle märkesman Blank J. Blanks farfader på sin tid blev hängd för stråtröveri, är en nedrig, en elak och skamlös LÖGN som saknar varje grund.

Hederliga medborgare måste djupt beklaga att sådana individer som herr Twain ska kunna få angripa hädangångna i deras gravar bara för att själva vinna politisk framgång och inte ens drar sig för att besudla deras hederkrönta minne. När man tänker på den smärta och sorg och de lidanden som dessa falska beskyllningar bringar över de avlidnas släkt och vänner, frestas man nästan att underblåsa den stora massans naturliga längtan efter att spontant avstraffa en sådan bandit utan hänsyn till lagens paragrafer.

Men nej! Vi vill hellre låta hans smutsiga samvete pina honom!

Och dock – om det skulle hända att berättigad harm och ärlig lidelse övermannade den stora massan så att den i blint raseri tillfogade syndaren kroppslig skada, kan man på förhand säga att ingen jury skulle förklara en sådan handling straffbar.

forts på Mark Twains historia följer i del 2

 

Publicerat i Kultur, Politik, USA | Märkt , , , | Lämna en kommentar

Svante Lundkvist: Moralismer om makt, intresse och media.

”När maktdjävulen                                                                                                                             får sitt grepp om människan                                                                                                         kan den mest lysande begåvningen                                                                                         förvandlas till en andlig krympling                                                                                                    som varken ser eller hör något annat                                                                                            än sin egen förträfflighet
som upplever sin rätt                                                                                                                          att få bestämma                                                                                                                                   som den enda tänkbara möjligheten                                                                                                  till mänsklig samlevnad.”
(Svante Lundkvist – I grund och botten 1991) 

Svante Lundkvist Eskilstunasonen, socialdemokraten och ministern hade många strängar på sin lyra. Bland annat skrev han dikter och poesi. 1991 kom hans självreflekterande bok I grund och botten ut, där han gör nedslag i sina föräldrars och sitt eget liv. Hans tankar om makt, moral och media har en brännande aktualitet än idag.
Jag har valt att göra fyra nedslag i boken. Jag hade kunnat göra det tiodubbla.

VÅR BARN OCH ANDRAS UNGAR

”Som statsråd kom han att möta många människor och deras bekymmer. Han lyssnade och gladde sig åt att kunna ställa till rätta när någon underlydande myndighet förläst sig på paragrafen. Han försökte vara uppmärksam på att inte den redan starke med stöd av lagens bokstav, utan rimlig hänsyn till dess anda, skaffa sig oskäliga fördelar på den svagares bekostnad.

En dag hade han en anteckning i almenackan om att några damer från en förort till en större stad önskade företräde. Han visste att frågan gällde placeringen av ett daghem för utvecklingsstörda. Delegationen infann sig på utsatt klockslag. Damerna var mycket eleganta och behärskade konvenansens alla turer.

Delegationen ordförande öppnade med att tala varmt om miljöfrågor i största allmänhet. Hon lovordade hans insatser för samhällsplanering till skydd för miljön. Hon sade sig övertygad om hans förståelse för det dråpslag mot boendemiljön i den villabebyggelse delegationen företrädde, tillkomsten av detta daghem skulle vara.
Hon talade för de barn som bodde i detta välordnade område. De borde inte utsättas för de obehagliga upplevelser som närvaron av ”såna där” kunde medföra. Hon ansåg, under livligt instämmande från de övriga damerna, att det fanns lämpligare områden i anslutning till hyreshusbebyggelsen, där de utvecklingsstörda på ett bättre sätt skulle så att säga försvinna i mängden.
Damerna och deras familjer ansåg sig också bedrägligt  behandlade av kommunen, eftersom man betalat dyrt för sina tomter i förhoppningen  om att försäkra sig om en ostörd miljö. Ett daghem av denna karaktär i området skulle inte bara bli ett störande inslag, utan också resultera i sjunkande fastighetsvärden, framhöll en av de ivrigaste.

Han brukade inte avgöra ärenden på stående fot. Men han hade av handlingarna i målet konstaterat med vilken omsorg kommunen tagit hänsyn till berörda intressen vid planeringen. När delegationen tog en andhämtningspaus gav han sitt besked. Med slokande plymer och nerdragna mungipor lämnade damerna rummet.

Han öppnade ett fönster för att vädra ut doften och känslokylan från den så kallade fina världen.”
(Svante Lundkvist – I grund och botten 1991)

Svante Lundkvist sitter och vilar sig ¨på en bänk utanför Tunagården i EskilstunaSvante Lundkvist sitter och vilar ut på en bänk utanför Tunagården i Eskilstuna

Det två sista reflektionerna handlar om media.

”Vi kan avslöja                                                                                                                                          så smattrar rubrikerna på löpsedlarnas                                                                        reklamerbjudanden

offren                                                                                                                                                     som skall bjudas ut till de sensationstörstande                                                                                har ingen talan

det skulle vara                                                                                                                                       att begränsa tryckfriheten                                                                                                                och den fria opinionsbildningen

några måste sålunda brännas                                                                                                           på det massmediala offerbålet                                                                                                           för att de höga idealen                                                                                                                     skall hållas levande

och lösnummerupplagan                                                                                                        tillräckligt inkomstbringande.”
(Svante Lundkvist – I grund och botten 1991)

”När den kommersialiserade                                                                                                       tredje statsmakten                                                                                                                           också vill vara den första                                                                                                                hotar hela samhället att kvävas kvävas                                                                                            i en pudding av spotloskor ”
(Svante Lundkvist – I grund och botten 1991)

Publicerat i Kultur, Politik | Märkt , , | Lämna en kommentar

Den fasta punkten

”Ge mig en fast punkt där jag kan stå och jag skall rubba världen!”
Archimedes 287 f kr – 212 f kr

Nytt år – ny tid och bloggen återstartad.

Efter lång tids dvala har jag bestämt mig för att åter börja blogga.

Det var ingen tvekan om att moral eller snarare omoral var det som dominerade år 2011.    I Sverige likväl som i andra delar av världen. Påhittad eller verklig omoral fick folkmassor, media och politiska rörelser att välta de mest fasta och gamla institutioner, ledare eller företag över ända. Upprördhet över omoral är en stark drivkraft, den klarar av att riva ner en staty, avsätta en diktator eller tvinga en demokratiskt vald ledare för ett parti att avgå.

Men för att få någon bestående förändring över det man är upprörd över krävs något mer.

Det krävs ett moralpolitiskt program. Det krävs att ilska omvandlas till konkreta lösningar på konkreta problem. Den här bloggen kommer under 2012 vara mitt bidrag till att efter bästa förmåga inte bara kommentera, utan även formulera mina moralpolitiska svar på de orättvisor som annars mest stannar vid en svordom eller en knuten näve i fickan. Mitt sätt att finna den Archimediska punkten.

Det är dags att rubba världen (eller åtminstone mitt eget microkosmos.)

Publicerat i Uncategorized | Märkt | Lämna en kommentar

Den andra vågen (1 maj apell)

I årets första maj hade jag planerat att hålla en kort apell innan tåget från årby i Eskilstuna skulle avgå till Fristadstorget. Men sedan 2-3 veckor har jag begåvats med en kraftig förkylning som förhindrade alla planer på att första maj tala.

Så istället för att tala valde jag att skriva om och förlänga min lilla apell till ett litet bloggtal – som substitut. Håll till godo.

”Byt gärna namn på det
Ja kalla det gärna för något annat om du kan.
Bryt ner det i minsta beståndsdel.
Granska siffrorna. Noga. Var kritisk.

Skriv gärna musik om det – eller poesi.
Skapa ett konstverk eller skriv långa romaner – om det.

Men en sak är säkert.
När vi återsamlas här om 10 år.
På våren, Första maj 2021.

Då skall var av en av er – ja, var och en av oss.
Kunna gå in på SCB:s – ni vet, Statistiska Centralbyråns hemsida.

Och i rapport efter rapport – siffra för siffra,
själva kunna se; att någonting har hänt.
Något stort – något viktigt, kamrater.

Och forskare skall komma till vårt land och hålla stora seminarier och skriva viktiga böcker om det. Och historiker och samhällsvetare skall försöka förklara vad det är som hänt. Och de skall alla säga samma sak,

Det var på våren 2011.
Med valet av en ny partiledning och talet av en ny partiledare som det tog sin början.
Och det var med antagandet av ett nytt partiprogram på den ordinarie partikongressen 2013 som grunden lades.
Och det var efter segervalet 2014 som arbetet på allvar kunde starta.

Arbetet med den andra vågen.
Den andra vågen av sociala demokratiska reformer.

Och till skillnad från den första vågen den som tidigare kallades för välfärdssåren efter andra världskriget och som var beroende av en extremt hög tillväxt och där arbetet mestadels handlade om att från grunden bygga upp och bygga ut bristfälliga eller obefintliga välfärdsprogram för ökad jämlikhet och jämställdhet.

Så visade det sig att den andra vågen varken var lika sårbar och beroende av hög tillväxt då den var värdeburen, ekologiskt och hållbar och mindre inriktad på att jaga kortsiktiga kvartals vinster.

Dessutom visade det sig att reformerna samtidigt inte heller behövde vara lika kostsamma då de sociala och demokratiska arbetet som nu tog fart inte behövde vara lika omfattande som under den första vågen – då mycket från den första vågen fortfarande fanns kvar.

Moderaterna hade inte på två mandatperioder lyckats rasera våra gemensam uppbyggda system. Grunden fanns kvar.
Det handlade istället om att byta färdriktning på politiken.

För ökad jämlikhet och jämställdhet.
Inte som högtidlig princip, utan på allvar, i resultatet, i kr och ören. I människornas vardag. Och det var löftet om detta,
om en verklig social demokrati –
som slutgiltigt lyckades bryta egoismens allians.

Ja, partivänner så här kan man beskriva och bedriva politik.

Om viljan finns. Det handlar om hopp och ingjuta mod. Svårare än så är det inte.


Det är dit vi ska. Partivänner.

Resan har bara börjat
och vi kommer att komma fram!

Tack för ordet!

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar