”Rapport från en annan skurhink”

Jag blev till i skarven mellan romantikens sommar revolutionsåret 1968 då allt var möjligt och månlandningen 1969 när det omöjliga redan hunnit blivit förminskad till teknik och världen avmystifierats. Året efter 1970 vann städerskan Maja Ekelöf bokförlaget Rabèn & Sjögrens romantävling med en självbiografisk dagboksroman som fick namnet ”Rapport från en skurhink.” Hennes bok är ett mästerverk både till stil och innehåll då den förutom sin speciella form gav en inblick i en arbetarverklighet och ett arbetsliv som synliggjordes i sina brutala kontraster. Det tar avstamp ifrån hennes drömmar om att vandra omkring och samtala i litteraturens värld (hon läser, och läser och läser) med sin hjältar och hennes egna tillkortakommanden som flerbarns morsa och städlivets begränsningar på den egna kroppen. Bokens avslutning är signifikativt nog även 1969 års månlandning. Tidigt i boken skriver hon om Harry Martinsson med en daganteckning  från 1965.

”Varje människa måste ha ett ljus som lyser upp vägen för
henne om hon ska orka leva. Mitt ljus under många år har
Harry Martinson varit. Han fick lida förödmjukelse. Då ska
också jag klara av att vara förödmjukad . . . Han stod utanför
och hörde de rikas skratt. Då vill också jag klara av detta utanför.
Han klarade av de simplaste yrken utan att bli försoffad.
Då ska också jag klara av mitt städarbete utan att drunkna
i skurhinken. Kan ett yrke vara finare än ett annat yrke?
Tyvärr måste svaret bli ja. Ett yrke som ger så god förtjänst
att man klarar sin försörjning på det är finare än ett yrke som
är så dåligt betalt att det inte försörjer ”sin man”.

Är det rätt att bara en del människor ska behöva tigga för
att kunna leva? Det är rätt enligt lagen, som människan själv
utformat. Den som är utrustad med klar hjärna och vassa armbågar,
den människan kommer att klättra längst upp i löneskalan.
Den som kanske fått mindre klar hjärna och inte så vassa
armbågar, den människan ska inte ha så stor lön enligt lagen.
”Han” måste tigga. Lagen är sån. Lagen är human till och
med. Man har bytt ut ordet fattigvård mot socialvård. Ett
klingande namn som nog låter lika illa som fattigvård i den
sökandes öron. Världen blir aldrig annorlunda om inte människan
blir annorlunda. Men människan är så full av maktbegär
att det alltid kommer att vara stor skillnad mellan människa
och människa.

KLASSKRAMPEN

Det handlar naturligtvis om klass. Men inte den ståtliga och heroiska klasskampen utan om den svåra klasskrampen.  Den som hämtar sin näring från bristande självförtroende och hårda sociala arv. Den kramp John Lennon från samma år 1970 hela tiden återkommer på i sitt album John Lennon Plastic Ono Band – inte minst i låten –

Working Class Hero.

As soon as you’re born. they make you feel small. 
By giving you no time instead of it all. 
Till the pain so big you feel nothing at all

A working class hero is something to be

They hurt you at home and they hit you at school
They hate you if you’re clever and they dispise a fool
Till you’re so fuckinn crazy you can’t follow their rules

A working class hero is something to be

When they’ve tortured and scared you for twenty odd years
Then they expect you to pick a career
When you can’t really function you’re so full of fear

A working class hero is something to be

Keep you doped with religion and sex and TV
And you think you’re so clever and classless and free
But you’re still fucking peasants as far as i can see

A working class hero is something to be

There’s room at the top they’re telling you still
But first you must learn how to smile as you kill
If you want to be like the folks on the hill

TURID OCH ARBETARKVINNAN

En annan hyllad skildrare från samma tid som på sitt sätt fångade in en liknande klasskramp var svenska vissångerskan och proggdrottningen Turid. Hennes album Tistlar från Tundran från 1980 – och hennes då populära låt På Väg som på sitt sätt nära nog tonsätter Ekelöfs dagbokstankar från skurhinken.

PÅ VÄG

”Det finns dom som reser till Paris för att få en ny frisyr
eller till Mallorca för att få ett semesteräventyr
Och de dansar tango-hustle på varje inne diskotek

Men här uppe i Älvsbyn går en annan och trälar
Hunden skäller och ungarna grälar
En har börjat gå och två bara krälar,
och en är på väg

Jag läste att Liv Ullman ska göra film i Hollywood
Och Lill-Babs’ nya folkparksshow
är det bästa hon nånsin gjort
Visst är jag glad för deras skull fast jag drunknar i mitt kneg

Här uppe i Älvsbyn är myggen en plåga.
Kaffet kokar över och ungarna bråkar.
Två bara slåss och en bara frågar,
och en är på väg.

Hör ni ungar, låt bli det där.
Vad höll jag på med…
Åh nu ringer det igen!
-Hallå? Hej Älskling… vad sa’ du?
Jaha, du tar med dig några polare hem.
Va’ sa du. Ringer du från krogen?
Gå där ifrån!
Nej inte du älskling – jag sa till ungarna
…
Det ringer på dörr’n, vänta…
Du kan du stanna på Konsum och …
Hallå? Hallå? Nää!

Och tjejerna i Stockholm demonstrerar för jämlikhet,
för lika lön och kvinnohus och jag önskar att jag var med!
Det kanske kan förändra alltihop steg för steg

Men här uppe i Älvsbyn är allt som det brukar
Regnet öser ner och ungarna är sjuka
Blöjor som ska bytas och en måste snytas
Och en är på väg.

Bara det inte blir tvillingar nu igen…

MEN SKENET BEDRAR…

En till stora delar briljant och träffsäker text med hög igenkänningsfaktor för många kvinnor från arbetarklassen. Problemet är dock bara att det är något som skaver och inte stämmer vid en närmare granskning. Låten På väg är visserligen tonsatt av Turid Lundqvist och insjungen av henne och hon gjorde den verkligen till sin – men som textförfattare nämns en mystiskt ”Fransicska” som senare, långt senare, skulle visa sig vara en pseudonym för låtskrivarkollegan Jan Hammarlund. Ni vet, han med den av Arja Sajonma insjungna landsplågan Jag vill leva i Europa.

Med den kunskapen händer det något med texten. Är det verkligen en man som på egen hand kunnat leva sig in i den svenska arbetarklasskvinnans vardagstankar? Hur äkta blir texten då? Historien slutar dock inte där. För precis som med många av de svenska texter och tankar som vi tar för givna som unikt ursvenska finns det ofta en utländsk förlaga inte sällan från det som tidigare gick under namnet ”det stora landet i väster” – USA.

Oh And Lo and Behold!

LORETTA LYNN & SHEL SILVERSTEIN

Redan 1971 och samtida med Ekelöfs roman så fick i själva verket countrysångerskan Lorretta Lynn en hit med ”One on the way” skriven av låtmakaren Shel Silverstein.  Texterna är påfallande lika bara några platser och personer är utbytta och i den svenska versionen är Kansas Topeka utbytt mot Älvsbyn, Stockholm mot New York osv.

ONE ON THE WAY

”They say to have her hair done
Liz flies all the way to France
and Jackie’s seen in a discothèque ,
doi’n a brand new dance
And the White House social season 
should be glitterin`n gay.

But here in Topeka, the rain is fallin’
The faucet is a drippin’
and the kids are bawli’n
One of ‘ em a-toddlin’ and one is a crawlin’
and one’s on the way.

I´m glad Raquel Welch just signed a million dollar pact,
and Debbie´s out in Vegas workin’ up a brand new act.
While the TV´s showin´Newlyweeds
a really fun game to play

But here in Topeka, the screen door´s a bangin’
the coffe’s boilin’ over
and the wash needs a hangin’
One wants a cookie and one wants a changin’
and one’s on the way

Now what was I doin’.
Jimmy get away from there
darn, there goes the phone.
Hello honey, what’s that you say?

You´re bringin’ a few old buddies home?
You’re callin’ from a barn?
Get away from there! No not you honey.
I was talkin’ to the baby
Wait a minute, honey, the door bell.
Honey, could you stop at the market and…Hello?
Well I´ll be

The girls in New York City they all march for women’s lib
and Better Homes and Garden shows
The modern way to live
And the pill may change the world tomorrow,
but meanwhile, today.

Here in Topeka, the flies are a buzzin’ 
the dog is a barkin’ and the floor needs a scrubbin’
One needs a spankin’ and one needs a huggin’
Lord one´s on the way

Oh gee. I hope it ain’t  twins agin!

Så svaret på frågan är ja. Det var i slutändan en man. Shel Silverstein; som skrev så starkt om en kvinnoverklighet. Han skräddarsydde låten till fyrabarns morsan Loretta som vid just den tiden levde nära denna verklighet. Samma sak är det med den för många i vårt land ursvenska Peta in en pinne i brasan, i orginal egentligen heter den ”Put another log on the fire” också den skriven av Shel Silverstein.

SÅ OCK I POLITIKEN

Och så är det mestadels även inom politiken. Partiledarnas tal är oftast inte skrivna av dom själva utan skrivna för dom av en talskrivare eller politisk tjänstekvinna (eller man) så att det ska passa Politikerns profil, normala ordval, tonfall och sätt att tänka precis som en countrystjärna kan få en låt skriven åt sig av en låtskriverska eller låtskrivare.

DET MESTA KOMMER FRÅN IMPORT…

Den andra sidan av det hela är ju att det därtill oftast kommer från – import. På samma sätt som det inte är så särdeles mycket svenskt över ett parti som till namnet lånar vårt lands signum – Sverigedemokraterna. Det mesta det partiet står för är ju ett hopkok från andra fascistiska, nationalistiska, nazistiska och allmänt främlingsfientliga tankebråten och förslag från deras i första hand europeiska bröder och systerpartier. Det är ju inte direkt den svenska starka traditionella aborträtten som man vill värna utan den hårda polska och kvinnofientliga som eftersträvas och det är inte vårt lands unika stolta historia för hävdande av den fria pressen och offentlighetsprincipen som är förebilden för SD i pressfrågor utan det reaktionära åsiktsmonopolet i Ungern. Det mesta av deras förslag är när man synar dom i sömmarna karbonkopior av sina franska, tyska och holländska förebilder där bara enstaka namn, platser och historiska jämförelser är utbytta. Precis som med Turid och Loretta Lynn olika versioner men i grunden samma sak.

Och det är inget konstigt med det, så funkar det för alla partier, sociala rörelser konstriktningar och musik texter osv osv. Självklart så gäller detsamma även mitt eget parti socialdemokraterna. Där den svenska grenen från början nästan helt formades efter den tyska moderpartiets tankar om den starka socialstaten som i svensk tappning blev – den svenska välfärdsstaten till sin utformning med starka drag av våra danska kollegors tidigare modell.

Och självklart har jag inte plockat exemplet kring Turid och Loretta Lynn bara ur tomma intet utan uppgifterna är lånade härifrån. En text skriven av Anders N Nilsson för Country tidskriften Country Korall Magazinet, nr 4,2008.

Och nu fortsätter bloggen med nästa inlägg.