”In him those holy ántique hours are seen,
Without all ornament, itself and true,
Making no summer of another’s green,
Robbing no old to dress his beauty new;
And him as for a map doth nature store,
To show false art what beauty was of yore.”
William Shakespere/ Sonet 68
Here we go again…
På allmän begäran, efter en lång tids dvala, faller jag för grupptrycket, skyller på karantän tristess, allmän leda över tillvarons tillstånd. Och återstartar nu min gamla blogg. Från idag börjar jag alltså skriva mer regelbundet. Det kommer handla om olika teman som sig bör, en del sport, nedslag i den svenska corona vardagen, kulturinslag, men främst om politik som är min lidelse, kall och ständiga huvudvärk, dock är den nutida svenska partipolitiken mestadels i dessa inträngda Corona tider i ett – i alla fall från ett idéhistorisk perspektiv, märkligt vänteläge.
I väntan på att den nya normaliteten ska inträda får en försöka skriva om något annat.
Idén om att en vid besök av ett annat land skåda in i sin egen framtid är uråldrig men allt sedan bildandet av U.S.A 1776 har inget annat land i världen närt så många drömmar om att en får skåda in i framtiden och göra en tidsresa till vad som möjligen kuna ske i det egna landet som just genom att besöka Amerikas förenta stater. Svenska reformister från Fredrika Bremer på 1840- talet till Alva Myrdal 100 år senare har likt sin franska kollega adelsmannen Alexis de Toqueville undersökt landet bortom Atlanten för att förhoppningsvis få en glimt av framtiden.
Så varför icke jag?
Därför kommer mitt skrivande med längre texter som en blogg kan erbjuda kring politik och samhälle inledningsvis handla om U.S.A. Ett land vars historia och kultur vi alla bär med oss och präglar våra liv. För egen del började mitt grävande i den amerikanska historien på allvar efter en studieresa i mitten av 1990-talet därefter har jag med ojämna mellan rum besökt, föreläst och studerat och debatterat om det stora landet i väster. Sverige har en visserligen ganska omfattande men alltför enahanda styvmoderlig nyhetsrapportering kring varför amerikaner är som de är.
Enligt min mening fokuseras dock det hela mer på yta än innehåll
– (med vissa undantag)
Och när jag nu tycker sålunda får en väl ta sitt eget ansvar och försöka skriva lite om historierna bakom rubrikerna. Kort sagt att precis som vad gäller ledordet för den här bloggen anstränga sig för att skriva om det ska komma redan innan det har hänt, och att detta bäst sker genom att gräva i historien. Tanken är att bloggens texter blir lite grann av en känsla av de är skrivna dagen efter – redan kvällen före. Om det nu överhuvudtaget går.
När en under en längre tid granskar, läser på och skriver om ett annat land och söker dess själ så finns det många olika ingångar och vägar att gå. En av dessa är att berätta historien i ljuset av landets litteratur och allmän kultur. Enligt min mening, är det särskilt lämpligt i ett ungt land som U.S.A, söka sig till kulturen.
(2026 fyller nationen U.S.A 250 år ).
Amerikanens vilja till självspegling i sin moderna populärkultur är därtill ständigt återkommande och är kanske mest synligt i film och tv serier men går enligt min mening än mer på djupet genom texter inom populärmusiken. Olika sidor av landet kommer fram genom rösterna hos artister inom jazz, pop, rock, soul mm.
U.S.A 60 år
De första 60 åren i U.S.A s historia perioden 1776 – 1836 brukar räknas som tillhörande den tid då nationen och sitt experiment med maktdelning och demokratisk styre sökte finna sin själ. 15 år senare 20 mars 1854 bildades det republikanska partiet i besvikelse över att drömmen om den fria människan ej syntes gälla alla delar av det amerikanska samhället varken för slavarna eller kvinnorna. Efter åren skulle den moraliska själen förändras i partiet som Abraham Lincoln var med och bildade och som hade startats i en moralisk rörelse mot slaveriet och sociala orättvisor och sedan även gett upphov till och vann det amerikanska inbördeskriget 1861 – 1865. Partiet skulle genom åren utvecklas till att bli världens starkaste och mäktigaste högerparti genom att steg försteg lämna sitt moraliska grundfundament och byta ut humanisterna, idealisterna och de fria självständiga kvinnorna mot marknadsmän, reaktionär konservatism, och fackförenings fientlighet. De skulle bli det välorganiserade maktpartiet framför alla andra i amerikansk politik i ständigt krig mot det egna folkets vilja alltid i skydd av puritan kristenhet och att en gång startats som Abraham Lincolns parti.
”A house divided against itself, cannot stand”
Abraham Lincoln
I historiens ljus, om några år är jag dock övertygad om att de senaste 60 åren (1960 – 2020) kommer att beskrivas som sluten på en era. En perioden samma republikanska partiet inte bara förlorade sin själ utan även bokstavligen slutade att existera. Och vars sista andetag med Donald Trump nu i början av 2020-talet som sker i en svag omoralisk driven spillra av sitt forna jag i själva verket är den logiska slutstationen på en resa det republikanska partiet gjorde med sitt vägval i slutet på 1950-talet. Det var hit de var på väg redan då.
Jag förutspår att världens starkaste och inflytelserika politiska högerparti
det republikanska partiet i U.S.A inte ens kommer att existera år 2030.
Amerika Brev
Ett sådant påståendet och förklaringen att dagens amerikanska republikanska parti är dömt till undergång kräver dock en hel del text för att reda ut. Därför så inleds nu från min sida ett litet halvambitiöst miniprojekt bara för att se om det går; att fram till den 24 maj 2021 få ur mig minst 60 ”Amerika Brev” om de 60 senaste åren i amerikansk historia. Vi får se hur det går.
Tanken är att skriva om nutida fenomen men utifrån händelser som skett förut. Datumet 24 maj är inte valt på måfå. Vid den tidpunkten vet vi vart U.S.A är på väg. 3 november är det amerikanska valet till president, senat och kongress. Den 20 januari 2021 avslutas den nuvarande presidentperioden och antingen har Donald Trump blivit omvald eller så har landet fått en ny politiska ledning som lanserat och röstat igenom nya politiska reformer och förslag.
I maj 2021 har även de symboliska första 100 dagarna för en ny politisk ledning i U.S.A passerat. Till varför detta har en sådan stor betydelse finns det anledning att återkomma till vid ett senare tillfälle.
I Sverige har mitt eget parti Socialdemokraterna vid den tidpunkten genomfört sin viktiga partikongress (april 2021) och förhoppningsvis stakat ut en ny mer hälsosammare och hållbarare linje än vad vi nu har för dagen.
Bob Dylan
alternativt så leker han bara med ett helt vanligt bildäck.
24 maj 2021 är också den dagen som den judiska födde Shabtai Zisel ben Avraham / Robert Allen Zimmerman eller Bob Dylan som vi numera vant oss vid att kalla honom – fyller 80 år. Dylan och ett urval på 60 st av hans låtar får bli den röda tråd som jag nystar mina 60 inlägg kring. Han är ett unikum, och en artist utan motstycke för att kunna berätta storyn om det senaste 60 årens amerikanska utveckling.
Han har nämligen varit på plats när de stora händelserna sker som format dagens U.S.A likt en slags verklighetens intelligente Forest Gump och därtill samtidigt varit verksam artist under alla dessa 60-tal år , inte sällan i stormens öga och oavbrutet skrivit ner litterära tankar i sina sånger kring vad som sker både i stort och smått. Och det är ingen brist på lämpliga texter att utgå ifrån. Det finns idag mer än 600 låtar med sångtexter från vår bard. Därtill är Dylans musik lika mycket en fråga om en sökning bakåt till rötter och musikalisk inspiration och tradition som att blicka framåt. Trots sin stora produktion med egna tonsatta texter så har han i lika hög utsträckning från dag 1 och fram till idag tolkat och gjort hänvisning till andras texter och sånger. Vid ett snabbt överslag så har Dylan på ett 10-tal album spelat in ca 200 sånger med andra artister. Och än mer sånger finns dokumenterad i hans återkommande nya utgivningar i hans Bootlegseries med alternativt material. Den återutgivningen är nu uppe i 15 volymer.
Och då Dylans senaste års stora musikprojekt med en djupdykning av den amerikanska sångboken med 3 album fördelat på 52 klassiska evergreens som Frank Sinatra spelat in nu tycks avslutad och ryktena om att ett nytt album med egna skriva låtar för första gången sedan 2012 under arbetsnamnet ”Days of Yore” verkar slå in. Blir lockelsen att använda sig av honom mer naturlig och given än någonsin.
Namnet Days of Yore kan enklast översättas som berättelser om tider för länge sedan. Temat tycks nu fått ny näring genom att Dylan med start nu i mars två fredagsnätter med 3 veckor mellanrum släppt två nya sånger som fått en ny stor publik när människor över hela planeten sitter inlåsta eller begränsade i sitt vardagsliv.
Nu finns plötsligt tid över för nära 17 minuter långa hypnotiska reciterande poem som Murder most foul beskrivande amerikanernas mångåriga trauma efter mordet på President John F Kennedy som än idag kastar sina suggor över landet.
Eller den nästan 5 minuter långa I Contains Multitudes där Dylan med inspiration från diktaren Walt Whitmans inledning på dikten Songs of Myself no 51 berättar en annan kompleterande historia.
Song of Myself, 51
”The past and present wilt—I have fill’d them, emptied them.
And proceed to fill my next fold of the future.
Listener up there! what have you to confide to me?
Look in my face while
I snuff the sidle of evening,
(Talk honestly, no one else hears you,
and I stay only a minute longer.)
Do I contradict myself?
Very well then I contradict myself,
(I am large, I contain multitudes.)”
Walt Whitmam som tillsammans med Emily Dickinson är själva urgrunden för den moderna amerikanska poesin. är i sin tur för de allra flesta kanske mest känd för ett annat citat från samma diktverk – O Captain, My Captain.
Dikten står i centrum för filmen Döda Poeters Sällskap. Kaptenen som dikten handlar om är en omskrivning för tidigare nämnde Abraham Lincoln och berättar om de fasor och utmaningar som väntar landet. Skeppet som omtalas är förstås nationen i sig.
The ship has weather’d every rack, the prize we sought is won,
The port is near, the bells I hear, the people all exulting,
While follow eyes the steady keel, the vessel grim and daring;
But O heart! heart! heart! O the bleeding drops of red,
Where on the deck my Captain lies. Fallen cold and dead.
I ”I Contain Multitudes” nämner Dylan bland annat personer som antingen kämpat mot eller drabbats av Nazister och fascistiska regimer. Så blir en mångbåttnad text skriven om värdet och vikten av mångfald,- en berättelse om vår egen tid. Och på det viset fungerar Dylan texter. Han är nämligen både märkligt frånvarande, på väg bort och närvarande på samma gång. Inte sällan i centrum då nya rörelser trender musikstilar och samhällsfenomen växer fram, och då de stora händelserna sker.
Ett exempel. Medborgarrättsrörelsens zenit The March To Washington for Jobs & Freedom som hölls 100 år efter att Abraham Lincoln i slutet av amerikanska inbördeskriget med en lag som trädde i kraft 1863 avskaffade slaveriet. Marschen blev en manifestation i syfte att tvinga fram att President Lyndon B Johnsson efter Kennedymordet undertecknar Civil Rights Act of 1964. Den amerikanska civila rättighets lagstiftningen var ett lagförslag som förbjöd diskriminering i arbetslivet och på offentliga inrättningar och som även ledde fram till 1965 års rösträttslag som i sin tur fastställde allmän rösträtt och förbjöd det tidigare ofta använda kravet att man måste vara läskunnig för att få rösta och införde federal övervakning av hur val genomförs.
Bob Dylan var mitt i centrum av allt detta. Han slog igenom för den stora allmänheten 1962-1963 som inte bara en populär protestsångare utan bokstavligen den mest framträdande av dem alla. Han skriver bland annat sånger om övergrepp på medborgarrättsrörelse aktivister och formar med sin tre första album själva soundtracket till hela medborgarrättsrörelsen kamp under 1960 talet.
Dylans betydelse på den tiden gör att när Martin Luther King Jr 28 augusti 1963 vid Manifestationen håller sitt berömda ” I have a dream” tal inför 250.000 demonstranter så är 3 av de 4 låtarna som framförs vid det tillfället av artisterna skrivna av 22 årige Bob Dylan. En av dem är en ny sång Only a pawn in their game om mordet på medborgarrättsaktivisten Medgar Edwards som hade skett i Juni samma år mindre än 2 månader tidigare. Dylan uppträder här strax efter att Medgars änka själv talat vid demonstrationen.
En analys av texten till Only a paw in their game och andra sånger får vänta till de någon av de efterkommande Amerika breven.
| 7 11 192 52.100 916.066 | Numbers Republikanska Guvernörer i delstater med fler än 10.000 smittade i Coronaviruset Demokratiska Guvernörer i delstater med fler än 10.000 smittade i Coronaviruset Dagar kvar till det amerikanska valet Corona dödsfall i U.S.A Corona smittade i U.S.A | |
Kastboll - Fredrik Strömqvist blogg om konsten att skriva dagen efter kvällen före 